Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XxxVIII
granskningar och anmälningar.
62
försöken, och derigenom fick onekligen under krigets fortgång den
religiösa synpunkten, dock endast såsom ett bidragande moment, större
inflytande på konungens politiska beräkningar, hvilka samtidigt
vidgades utöfver de rent svenska intressena. Förf. synes sålunda närmast
ansluta sig till Droysens uppfattning och tillika gifva Gustaf Adolf
rätt emot Axel Oxenstjerna, som i det stora hela föredrog en mera
skandinavisk politik, syftande omedelbart på Nordens inre
konsolidering genom Danmarks styckning eller eröfring, under det att de tyska
frågorna för honom tedde sig såsom mindre väsentliga ur svensk
synpunkt, ehuru han visserligen, sedan den motsatta rigtningen en gång
var gifven genom konungens segrar, ansåg sig böra i det längsta
fullfölja den samma och, så vidt han kunde, förlika den med sin egen
åskådning af ställningens kraf. Utan tvifvel härflöt denna skiljaktighet
i åsigter (om någon egentlig opposition har man, såsom kändt är,
icke rätt att tala) ur den store kanslerns lugnare och kanske
djupare anlagda statsmannakarakter, som gjorde honom mera böjd för
att organisatoriskt utbilda det närmast liggande och för handen
varande än att utkasta djerfva och i följd deraf något sväfvande politiska
planer, vare sig i yttre eller inre förhållanden.
Grundvalen för det svenska väldet i Pommern var det Stettinska
fördraget af den 10 juli 1630 mellan Gustaf Adolf och hertig
Bogislaus. Förf. visar, att ..det är antidateradt och i verkligheten icke
afslöts förr än någon af de sista dagarne i augusti månad, samt att det
föregicks af temligen långvariga underhandlingar, ehuru protokollen
deröfver gått förlorade. Det är således föga troligt, att den bekanta
fjortonde artikeln, hvarom sedermera så mycket tvistades emellan
Sverige å ena sidan och Brandenburg jemte de pommerska ständerna å
den andra, erhållit sin lydelse utan noggrant öfvervägande af båda de
kontraherande parterna. Tager man vidare i betraktande det tryck,
som den militäriska ställningen måste utöfva på hertigens
handlingsfrihet, är det sannolikt, att Sverige dikterat ordalagen och att den
för Sverige fördelaktigaste tolkningen är den rätta. Förf. yttrar sig
dock derom med någon tvekan, ehuru han framhåller, att vid
fördragets underskrifvande ingen protest inlades af de pommerska
statsmyndigheterna, hvadan artikeln icke gerna kan anses såsom ett af
konungen ensidigt gjordt förbehåll. Förf. tillbakavisar också de
beskyllningar för oärlighet, hvilka tyske historieskrifvare af denna
anledning rigtat emot Gustaf Adolf, men betonar tillika, att redan under
hans lifstid de svenska fordringarna gingo ut på Pommerns
förvärf-vande. För att mildra Brandenburgs missnöje väcktes då frågan om
ett giftermål emellan kurprinsen Fredrik Vilhelm och »fröken» Kristina,
hvarigenom äfven de protestantiska intressena skulle vinna ett mäktigt
målsmanskap i en ny nordeuropeisk monarki, i stånd att uppträda
som en fullt jemnbördig motståndare till det habsburgska huset i
södern. Dessa lysande utsigter för Hohenzollrarne bleknade efter
konungens död; å ömse sidor gjorde sig ett nyktrare betraktelsesätt
gällande. Den svenska regeringen röjde ringa benägenhet för den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
