Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
sådanes exempel, men den egna erfarenheten och insigten äro dock ej
oväsendtliga faktorer för att rätt kunna bedöma en sak. Dessutom
kunna deras åsigter, såsom hr H. sjelf erkänner, ej i alla delar ega
tillämplighet på vårt språk, och vi tro att äfven de bland dessa, som
förtjena att tagas i öfvervägande hos oss, böra granskas med stor
sorgfällighet, innan de antagas såsom efterföljansvärda. Om hr H.
än kan anföra den eller den auktoriteten till stöd för sina åsigter,
så betyder det ingenting i sahen, som måste i och för sig pröfvas,
och dessutom vore det lätt att anföra många, de förre uppvägande,
auktoriteter för motsatta åsigter. För vår del tro vi att genom
införandet af sådana regler för urkundsutgifvandet, som flertalet af dem
hr Ii. förordat, intet verkligen önskvärdt framsteg vinnes, utan att
blott oreda och förvirring framkallas; och vi skola söka till att bjuda
skäl för denna åsigt.
Hr H. vill, för att i få ord sammanfatta hans förslag, att man
vid utgifvandet af äldre handskrifter skall vara mera »frisinnad», inslå
»en friare och mera sjelfständig riktning», än hvad svenske
urkunds-utgifvare åtminstone under senare tider, d. v. s. under detta århundrade,
ansett vara rådligt. Med att vara »frisinnad» menar han att man bör
vid aftäckandet till en del afkläda dessa urkunder sin gamla drägt,
och påsätta dem nya klutar, — vi veta ej ett mera betecknande ord —
ändra en bokstaf här och en der, taga bort på ett ställe och sätta
till på ett annat, för att få en skrift, som är »angenäm» för läsaren,
som. »mindre stöter ögat», som är mera tilltalande »for den stora
mängden af forskare», hvilken »endast önskar att så snart som möjligt
komma i besittning af den historiska kärnan af skriften eller
aktstycket». Vi skola straxt tillse huru detta mål skulle realiseras, men
tillåta oss emellertid i förbigående en fråga. Skulle det icke också
kunna kallas »frisinnadt», att låta de gamle författarne och skrifvarne
kläda sina tankar i den drägt, hvartill tid och sed berättigade, till
och med om de här och der utsirade orden med något skriftecken,
som i vår tid möjligen kan anses betydelselöst? En efterverld^
forskare skola kanske mot ett och annat i 1800-talets språkdrägt också
göra samma anmärkning.
I äldre tider utgåfvo månge samlare — ehuru visst icke alla —
historiska handlingar på det sättet, att de »till läsarens tjenst» ändrade
skriften till den då moderna, eller såsom hr H. riktigt uttrycker det,
»öfversatte från en äldre tids språk till sitt eget» ; men samma
syftemål ligger till grund för hr H:s ändringsförslag, ehuru han ej vill gå
så långt. »Yi som lärt oss sätta värde på alla, äfven de minsta
bidragen till kännedomen om försvunna slägtens lif och tänkesätt»,
yttrar hr H., »kräfva en sträng textkritik och en diplomatisk noggrannhet
vid återgifvande! af forna tiders skriftliga alster». Och på ett annat
ställe säger han att »hvarje åtgärd, som medför en modernisering af
sjelfva språket bör vara utesluten», samt vidare att »hvarje tids och
hvarje skrifvares metod att uttrycka ljuden bör bibehållas, så snart
den icke är språkvidrig och ändamålslös». Illa synas dock dessa for-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
