Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3
(Iringar rimma si g med hr H:s förslag i många andra stycken; ja vi påstå
att genomförandet af dessa förslag och bibehållandet af diplomatisk
noggrannhet äro fullkomligt oförenliga, äro contradictoriska motsatser;
tv med »diplomatisk noggrannhet» menar man och förstår enligt vanligt
språkbruk just det trogna återgifvandet af en handling, utan andra
grafiska förändringar, än sådana, som äro nödvändiga för att rätt
förstå innehållet, d. v. s. upplösning af förkortningar och tillägg af det
tydligen felande, eller rättande af tydliga fel.
Hr H. föreslår dock bl. a. att man skall ändra i till j och j till i,
allt eftersom de beteckna vokal eller konsonant, enligt nuvarande bruk,
att u och v eller w, hvilka omvexlande i den gamla skriften begagnas
för att uttrycka vokal- eller konsonantljud, må ändras efter nutidens
språkbruk, att ii och ij må utbytas emot det enkla i, att öfriga dubbla
vokaler, utom aa, må förvandlas till enkla, att ch i svenska ord ändras
till k, att ff och ss ersättas med enkla / och s, att z i genitivändelser
utbytes mot s, saint äfven för öfrigt (i handlingar efter medeltidens
slut) omskrifvas med ds eller ts. Om hr H:s motivering i detalj
förbjuder utrymmet oss att orda. Den diplomatiska noggrannheten är
genom införandet af dessa och flera föreslagna ändringar som vi ännu ej
vidrört, alldeles gifven till spillo, oaktadt hr H. säger sig vilja hålla
på den, och vi hafva hunnit ett ganska stort steg emot moderniseringen,
som han dock ej vill förorda. En hufvudregel, som ända till våra
tider hyllats af Europas alla mera ansedde diplomutgifvare är dermed
kastad öfver bord.
Den stora nytta och fördel, som skulle vinnas med denna
uppoffring, kunna ’ vi ej inse, och något vigtigt ändamål skall den väl
hafva. Jo, hr H. har, såsom redan är antydt, sagt att det skulle för
läsaren vara så »ytterst angenämt» att hans öga ej »stötes» af de
gamla skriftecknen. För vår del tro vi att denna stora ömhet om
läsaren och hans ögas finkänslighet, om hans svårighet vid eller
obehag af att läsa den gamla skriften, är temligen öfverflödig. Yi tro
att ingen verklig forskare — och det är väl förnämligast för sådana
som dessa urkunder nu mångfaldigas i tryck — ryggar tillbaka för
den obetydliga svårigheten, som till en början möter ett vid de gamla
formerna ovant öga, eller att han ens — då han gjort saken klar för
sig — skulle önska dem förbättrade genom moderniserande ändringar,
hvilka låta t. o. m. befara möjligheten af förändringar och
misstydningar äfven af innehållet, der texten varit mindre klar och
oomtvistlig. Yi befara icke en sådan lätja, eller ett sådant blaseradt lynne
hos desse forskare, som hr H., och tro att äfven andre, som för något
ändamål vilja taga kännedom om dessa gamla handlingar, snart nog
skola lära sig förstå dem och förlika sig med de gamla formerna.
Men skulle så stora svårigheter möta genom att bibehålla orden
staf-vade enligt tidens och skrifvarnes sed, så synes oss att icke mycket är
vunnet med införandet af blott de nu föreslagna förändringarna; då,
tro vi, återstår ingenting annat än att taga bort allt det »stötande»,
tills man slutligen har »öfversatt» från det gamla språket till det nya.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
