Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
23 OM SVERIGES YTTRE POLITIK EFTER STATSHVÄLFNINGEN 1772. 187 *
Ostermann till Goodricke enligt dennes berättelse d. 26/| 1773 —
torde konungen af Sverige kunna på underhandlingsväg
tvingas att uppgifva en del af sin envåldsmakt; men om han och
hans anhängare endast hafva en aning om att England och
Ryssland icke längre handla gemensamt i fråga om Sverige,
eller att England med likgiltighet ser hvad der timar, så skall
detta uppmuntra dem och stämma ner modet hos våra vänner,
så att ingenting annat återstår än att gripa till vapen». För
bibehållandet af freden i Norden vore det sålunda af högsta
vigt att dessa uppgifter om Englands hållning blefve
vederlagda. Endast genom de båda hofvens bestämda och
stadigvarande samverkan kunde lugnet bevaras.
Öfverhufvud gjorde man sig från rysk sida mycken möda
att framhålla den fara, som hotade England genom de
Bourbonska hofvens öfvermäktiga inflytande i norden. Oaktadt
den ringaktande ton, med hvilken man talade om konung
Gustaf III, var man dock ej blind för att han i en framtid
skulle kunna blifva en farlig fiende. »Panin uttryckte den
farhåga, skrifver engelska sändebudet 1772, att om konungen af
Sverige länge finge förblifva i besittning af sin nyvunna makt,
partisöndringarne och de inre oroligheterna småningom skulle
upphöra, och förmodade att Frankrikes och Spaniens
penningunderstöd skulle göra det lätt för honom att vinna anhängare
bland sina fala undersåtar. Men dessa hof skulle säkert icke
hafva gjort sina ansträngningar för intet; och det skulle icke
dröja länge, innan han förmåddes att, såsom ett redskap i deras
hand, gå anfallsvis till väga. . . . Nu är han så uppblåst, fortsatte
Panin, genom Danmarks skenbara eftergifvenhet, att han redan
tänker på något nytt företag. Ehuru Rysslands och Sveriges
krigsmakt vore ganska olika, kände man i det förstnämnda
landet genom en dyrköpt erfarenhet att Sverige vore en farlig
granne. I (ryska) Finland funnes för närvarande ingen armé,
som Sverige icke skulle kunna möta, och Sverige egde ett
mycket större antal sjömän och en större handelsflotta, som
kunde armeras». — Vid samma tillfälle upprepade Panin det
förut gjorda meddelandet om ryska regeringens afsigt att till
våren företaga det uppskjutna angreppet på Sverige, och
uttryckte den förhoppning, att freden med Turkiet skulle slutas
under början af 1773.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
