Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det oaktadt föredrogo svenskarne ett nytt fredskontrakt, och
danskarne, som visserligen helst velat blifva vid det gamla,
gingo in därpå. När de fingo höra de af svenskarne föreslagne
artiklarne, föreföllo dem dock flera olidliga, såsom att Erik
förbehöll sig sin rätt till Skåne, Halland och Gottland så väl som
Fredrik sin till någon del af Sverige. De sågo häri ett försök
att tillvälla sig nya rättigheter och tränga Fredrik ifrån hans.
Svenska sändebuden hade icke fullmakt att ändra sina vilkor [1].
Fredrik lät därföre å sin sida framlägga ett förslag, och med
detta vände svenskarne åter d. 17 Febr. Det myckna grälet,
som förekommit om Erik XIV:s eröfringar i Livland, om försöket
med hertig Magnus och om vapnen, hade intet uträttat, blott
bidragit till sinnenas förbittring [2].
I April nedsände Erik XIV Lars Knutson med sitt svar
till Fredrik II. Han hade funnit många nödiga artiklar
utlemnade i dennes förslag och kunde ej gå in därpå. »Att han låtit
pläga någon vänlig handel med hertig Magnus», bade han ej
förmodat skulle väcka misshag. Han vore till all vänskap
benägen [3]. Ville danskarne blifva vid 1541 års förbund, hade han
intet däremot, om det lämpades efter tidens lägenhet. Ville de
det icke, så stode han fast vid det anbud om 30 års fred han
vid förra beskickningen gjort dem. Hvad vilkoren angick, hade
han i mycket låtit sin mening falla. Ja, äfven med ett stillestånd
på minst 3 år vore han till freds, men längre kunde han
icke för fredens bevarande gå [4]. Huru långt hans omtalda
eftergifter sträckte sig, veta vi icke, men de kunna näppeligen
hafva varit stora. Vi se honom fortfarande yrka på sina
livländska besittningars intagande i freden och mot danskarnes
anspråk på Livland sätta sina på Halland och Skåne. Fredrik II
ville han ej gifva titel af Götes och Vendes konung med mindre
han själf fick heta Sveriges, Götes o. Vendes. I fråga om 3
kronor medgafs naturligtvis intet [5]. Ändtligen lär han äfven af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
