Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1846) och trenne af de äldre fortsättningarna deraf i samma band
och vol. II (St. Petersburg 1843). Af denna upplaga är Miklosich’s
Chronica Nestoris (Wien 1860) ett aftryck med gammalslavoniska
typer af en form, som ofta plägar användas i tyska publikationer af
fornslaviska minnesmärken. Utgifvaren har dock öfver allt
»normaliserat» texten i öfverensstämmelse med de åsigter, som han utvecklat
i en särskild afhandling om Nestors språk. Härigenom hafva en mängd
kännemärken, med tillhjelp af hvilka krönikans olika beståndsdelar
kunna särskiljas, utplånats till förmån för en abstrakt enhet i
grammatiskt och ortografiskt hänseende. Oaktadt det filologiska skarpsinne,
som röjer sig i detta systematiseringsförsök af en bland vår tids
förnämste slavister, torde således denna edition ej tillfredsställa den
djupare historiska forskningens anspråk. Det samma gäller i ännu högre
grad om Bielowskis aftryck af Arkeografiska kommissionens Nestortext
i Monumenta Poloniæ vol. I, hvarvid utg. likväl lagt till grund
en handskrift, hvars läsarter af kommissionen anföras som varianter i
noterna. Emellertid hafva äfven dessa båda första band af
kommissionens samling icke befunnits till fullo motsvara de framsteg, som den
historiska vetenskapen i senare tider har gjort, och hon har derföre
låtit föranstalta en omarbetning deraf i tvenne band. Det första,
utgifvet af Palauzov (Lêtopis’ po Ipatskomu spisku, St. Petersburg 1871)
innehåller först den s. k. Nestor eller, såsom denna krönika nu mera
plägar efter begynnelseorden benämnas af ryske forskare, Povêst’
vremennych lêt, som går till år 1111 och anses vara författad af en munk
i Kijev i de första decennierna af det tolfte århundradet, till en del
på grund af äldre anteckningar[1]; vidare det Kijevska eller sydvestra
Rysslands annaler från 1111 till 1201, och slutligen den
Galizisk-Volyniska krönikan tr. 1201 till 1292. Allt detta är hemtadt ur den
s. k. Ipatska (Hypatiska) handskriften från slutet af det fjortonde eller
början af det femtonde århundradet, med varianter ur tvenne
beslägtade handskrifter från det sextonde århundradet. Det andra bandet,
utgifvet af Bytjkov (Lêtopis’ po Lavrentijevskomu spisku, St.
Petersburg 1872) innehåller: den suzdalska eller nordryska redaktionen af
Povêst’ vr. l.; vidare den Suzdalska krönikan (fr. 1111—1305), båda
efter den äldsta kända krönikehandskriften (möjligen med undantag af
Novg. I och den af furst Obolenskij utgifna Perejaslavl-Suzdalska
krönikan (Moskva 1851), som jag dock icke har varit i tillfälle att se),
verkstäld af munken Lavrentij år 1377; och slutligen en annan
Suzdalsk krönika (fr. 1205—1419), efter en handskrift från det femtonde
århundradet. Varianter till texten äro hemtade dels ur den s. k.
Radzivillska eller Königsbergska handskriften (från det femtonde
århundradet), dels ur en numera förlorad, samtidig codex, som till en del
är känd genom en äldre upplaga. Tillika har Arkeografiska
kommissionen utgifvit fotolitografiska aftryck af Povêst’ vr. l. efter codices
Laurentianus och Hypatianus. Genom dessa nya editioner af »Nestor»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
