Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9
JÖRG ENSEN : DEN NORDISKE KIRKES GRUNDLÆGGELSE.
XI
b a p t i s mi g r a ti a m guibusque suscipere volentibus traderet. Och
sedermera säges uttryckligen : multi b a p t i z a b a n t u r.
Under Ansgars andra besök i Birka hölls der ett ting (placitum
på hvilket det medgafs de kristna presterna frihet att. förkunna sin
lära. Men konungen tillade dock, att han ej kunde bevilja
fullständig frihet, donec in aiio placito, quod erat in altera parte regni sui
futurum, id ipsum populis ibi positis nunciaret. Det första placitum
tolkar förf. med »alla svears ting», och alium placitum öfversätter han
liksom Geijer i Script. Rer. Suec. och Sv. Folk. Hist., med »rikets
andra hufvudstämma, således utan tvifvel alla götars ting». Dessa
tolkningar synas mycket betänkliga. Man vet ju, att de tre folklanden
ända ned i 13:e årh. hade sina särskilda lagmän och ting, hvadan det
knappast är tänkbart, att ett ping allra svia någonsin funnits. I
vestgötalagen nämnes visserligen þing allra göta, men det är alldeles
påtagligt, att göta på detta ställe är liktydigt med vestgöta. För
öfrigt skall ju efter det latinska språkets lagar alium placitum icke
öfversättas med »det andra tinget», utan med »ett annat ting».
Slutligen må det läggas märke dervid att man i Birka icke vågade skrida
till kyrkobyggnad, förr än man inhemtat samtycke af det der andra
tinget, hvilket detta nu än kan hafva varit. Ar det förenligt med
hvad man känner om Sveriges dåvarande samhällsskick, att
vestgötar-nes samtycke skulle varit nödigt för något som man ville göra i
Svealand? Vi tro således, att alium placitum måste förläggas annorstädes
än i Vestergötland, betydligt närmare Birka, och att förf. gjort
klokast, om han i sin tolkning användt mera obestämda uttryck.
Författarskapet till Vita Ansgarii har man hittills, på grund af
ett ställe i Rimberts lefverne, tillagt denne Ansgars efterträdare på
erkebiskopsstolen jemte en hans medlärjunge af Ansgar. Förf. söker visa,
att icke Rimbert, utan den anonyme medlärjungen skulle vara
författare till skriften. Om, såsom förf. säger, Rimbert »dels var den enda
källan för bokens värdefullaste delar och dels var hufvudman för det
brödraskap, som formelt bar det litterära ansvaret för densamma», och
dessutom »kan hafva gifvit goda råd före eller rättande vinkar efter
författandet», så kan man icke se, att förf. vunnit något genom sin
bevisning. Ty det är klart, att om så varit som förf. säger, måste
det litterära ansvaret för boken i alla fall ytterst hvila pä Rim bert.
denne måste hafva äran af dess förtjenster eller skammen af dess fel,
man kan gerna säga: fullt ut så mycket som om han bevisligen sjelf
nedskrifvit hvart enda ord. Men under sådana omständigheter måste
man i Vit. Ansg. cap. XX se ett bestämdt bevis, att Rim bert
ingalunda, såsom Kölns suffraganer på 890-talet påstodo och som förf.
tror, erkänt den kölniske erkebiskopens anspråk på öfverhöghet öfver
det bremiska erkestiftet. Den enes nej torde härvid väga så mycket
som de månges ja, och vi kunna derföre icke instämma i fö rf: s åsigt,
att de nämda lydbiskoparnes intyg och påfven Formosi derpå
grundade bulla af 893 skulle hafva det afgörande vitsordet. Hvad angår
rättsförhållandet mellan Köln och Bremen märkes följande. Nicolaus I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
