Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
ANTINORMaNNISMEN I DEN RYSKA HISTORIEFORSKNINGEN.
XXXIJI
ryska ord, »hvilka å ena sidan icke påträffas hos andra slaviska folk,
å den andra icke lätt och otvunget tillåta en slavisk etymologi».
Sådana ord som t. ex. sjneka (»snäkka»), hafva icke med frågan att göra,
emedan de inkommit genom Novgorods handelsförbindelser med
Norden på 11—1300-talen och lika litet bevisa ryssarnes normanniska
härkomst som engelska, holländska och franska låneord bevisa deras
härkomst från resp. England, Holland eller Frankrike. Att man ofta
förfarit oförsigtigt vid härledningen af ryska ord ur de skandinaviska
språken, torde icke lida tvifvel, och äfven Thomsen medgifver, att
antalet af dylika låneord är temligen inskränkt. Några af de ord,
som af Thomsen (tyska upplagan sid. 135) anföras såsom nordiska,
omnämnas äfven af Gedeonov, som söker att ådagalägga deras rent
slaviska karakter. Så t. ex. kommer icke grid af »hird», utan
sammanhänger med det slaviska gromada (hvaraf en slovenisk biform grida
lär förekomma) och återfinnes äfven såsom beståndsdel af ortnamn i
tjechiska urkunder1); skot är ej »skatt», enär det äfven i polska och
tjechiska urkunder har betydelsen »penningar»; tiun eller tivun är
visserligen ett låneord, men kommer af det allmänt-germaniska »ting»
och ej af det specielt skandinaviska þiónn, emedan det äfven i formen
tywun eller ciwun användes såsom beteckning för en embetsmän vid
de forna polska provinsialmötena; jabednik har icke med »embete»
att göra, emedan det påträffas äfven i serbiska källor o. s. v.
Alla dessa etymologiska försök torde mycket litet inverka på frågans
lösning, emedan historien om den varjagiska invandringen mycket väl
kan vara sann, äfven om intet enda ord af nordiskt ursprung
förekommer i det äldre eller nyare ryska språket. Allt hvad man deraf
kan sluta, är på sin höjd, att invandrarnes tungomål ej kan hafva
spelat en särdeles stor roll inom den nyskapade staten, ett resultat,
som på intet sätt kan användas som vapen emot krönikans berättelse.
För öfrigt äro Gedeonovs invändningar mot andres tolkningar ofta rätt
träffande, men hans egna härledningar äro vanligen i hög grad sökta
och i linguistiskt afseende otillfredsställande, enär de synas vara gjorda,
så att säga efter gehör, och utan tillbörligt aktgifvande på ljudlagarne
i de språk, som användas vid jemförelserna. Förf. hopar dess utom
exempel från alla möjliga håll utan att metodiskt ordna dem efter
de språkperioder, som de tillhöra. Utom de ofvan anförda
etymolo-gierna af orden grid och tiun skulle många andra lika vågade kunna
samlas ur Gedeonovs arbete, om utrymmet tilläte oss att med någon
större vidlyftighet beröra frågans mera filologiska sida.
Antinormannisterna använda med förkärlek ett argumentum e
si-lentio, hemtadt från de isländska sagornas tystnad angående de ryske
storfurstarnes skandinaviska härkomst. Äfven Gedeonov begagnar sig
deraf (sid. 35) och fäster så mycket större vigt dervid, som dessa
sagor å andra sidan bevarat minnet af de normandiske hertigarnes norska
’) I allmänhet synes Gedeonov hafva allt för stor benägenhet att i sina
exempelsamlingar hopblanda nomina propria och appellativa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
