Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XL VII I
GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR.
32
börd. Enligt vår tanke försvagas emellertid denna sammanställnings
beviskraft i väsentlig grad deraf, att först och främst de isländska
sagorna ingalunda kunna anses vittnesgilla för eller emot tillvaron af
en svensk tradition, om hvilken man endast kan säga, att den på
grund af de svenska källornas torftighet ej har blifvit bevarad till
våra dagar, hvaremot man icke vet det minsta derom, huru vida en
sådan existerade eller icke i medeltidens första århundraden. Vidare
får det väl numera anses vara ådagalagdt efter Joh. Steenstrups
undersökningar (i »Normannerne»), att den isländska berättelsen om den
norske jarlssonen Gånge-Rolf såsom de normandiske hertigarnes
stamfader ingalunda hvilar på en äkta och trovärdig norsk tradition, utan
är ett påfund af yngre ursprung utan historisk halt. Jemförelsen
emellan sägnerna om den normandiska och om den varjagiska
statsstiftelsen utfaller då helt annorlunda, än Gedeonov har framstält den
samma. I förra fallet står den inhemske, äldre krönikeskrifvarens
(Dudos) utsaga i bestämd strid med den föregifne stamfaderns
närmaste landsmäns berättelser i senare tider. I det senare fallet åter
har man en inhemsk tradition i Ryssland, representerad af »Nestor»,
som på intet vis motsäges af svenska eller öfver hufvud nordiska
källor. Det är lätt att inse, hvilkendera af de båda sägnerna har de
bästa kriterierna för sin trovärdighet. Att de isländska
konungasagorna från det trettonde århundradet ingenting känna om en
invandring från något af de numera svenska landskapen till Novgorods
omnejd i det nionde århundradet, kan icke förefalla särdeles underligt,
då man besinnar, att dè icke heller nämna det minsta om Ansgarii
öfver allt tvifvel höjda missionsförsök i Sverige vid ungefär samma tid.
Man får ej vänta allt för mycket af de isländske sagoskrifvarne, och allra
minst har man rätt att använda deras kunskap eller okunnighet om
en historisk tilldragelse, timad fyra århundraden förut i Nordens
östligaste trakter, såsom pröfvosten för denna tilldragelses verklighet.
Den strängare kritiken har först på sista tiden börjat allvarsamt sysselsätta
sig med konungasagornas uppkomst och källor, men det torde redan
icke vara svårt att förutse, att resultatet af denna pröfning skall leda
till en väsentlig reducering af deras historiska värde för de
århundraden, som ligga bortom Are Frode och begynnelsen af den isländska
litteraturen. De ryske historieforskarne hafva i allmänhet, naturligt
nog, icke följt med de senare undersökningarna, i denna rigtning,
liksom vi här i Norden å vår sida ej känna mycket om den slaviska
häfdagranskningens resultat. Äfven Gedeonov synes, oaktadt sin
obestridliga lärdom för öfrigt, ej hafva en omedelbar bekantskap med de
isländska sagorna, hvilka han för det mesta citerar efter de föråldrade
latinska öfversättningarna. Deraf, att han icke studerat dem i första
hand och på originalspråket, förklaras lätt hans något oklara och
sväfvande uppfattning af deras betydelse för den historiska vetenskapen.
Derefter vänder sig förf. emot de föregifna spåren af normanniskt
inflytande i den äldsta ryska rätten (sidd. 40—45). Att han med
rätta klandrar de ryske normannisternas förhastade jemförelser emellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
