- Project Runeberg -  Historiskt bibliotek / Sjunde delen /
96

(1875-1880) With: Carl Silfverstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

96

G. O. FR. WESTLING.

244

dock icke förhållandet. Flere muntliga konferenser måste mot
slutet af Nov. ega rum. Ändtligen d. 2 Dec voro
fredsvilkoren med Danmark bestämda. Dessa voro så hårda, att
svenskarne sedermera sade sig icke utan den ofvannämda
befallningen från Johan hafva gått in på dem. Vi vilja i det
följande redogöra för dem och för de underhandlingar, hvilka
föregingo deras antagande.

Då man nu stod i begrepp att afgöra de många
tvistepunkter, som förefunnos mellan de stridande, för att om möjligt
grundlägga ett vänskapligt förhållande mellan de nordiska
staterna, var det naturligt, att man i främsta rummet ville
bestämma den tidslängd, på hvilken man skulle ingå fred.
Skulle man göra freden evig, eller skulle man inskränka den
till vissa år? Meningarne härom voro delade. Medlarne
uttalade sig genast för den förra bestämmelsen *), svenskarne åter
framhöllo, att en evig, fred redan blifvit upprättad 1534 och
1535, hvari det hade stadgats, att ingen skulle ingå förbund
med lybeckarne. Af de följande händelserna vore icke svårt
att inse, huru litet pålitliga eviga freder vore. De hemställde
dock denna frågas afgörande till medlarne 2). Full enighet var
snart uppnådd. Då danskarne icke hade någonting emot den
eviga freden3), gåfvo svenskarne d. 9 Nov. sitt samtycke4).

Långt större svårigheter mötte un derhän dl arne vid
uppgörandet af de vilkor, på hvilka freden skulle slutas. De
stridande voro nämligen, såsom redan är omnämdt, i hög grad
förbittrade på hvarandra och beskyllde ömsesidigt hvarandra att
hafva gifvit anledning till kriget. Endast de medlandes
gemensamma ansträngningar lyckades förmå dem att nedlägga
detta kära tvisteämne, ehuru de icke kunde afhållas från att
vid hvarje tillfälle röra därvid.

Frågan hade emellertid sin praktiska betydelse. Såväl
svenskar som danskar påstodo nämligen, att den skyldige skulle
ersätta krigskostnaderna och betala den skadeersättning, som
1541 års förbund ålade den, som bröt mot detsamma. Å

*) Komissrs lista förslag rör. underh. med Dan. d. 13 Okt. Sk. B. (Dat.
d. 17 är oriktig).

2) Sv:s svar på komiss:s förslag d. 19 Okt. Sk. B.

3) Komiss:s 2:dra förslag d. 1 Nov. Sk. B.

4) Sv:s svar d. 9 Nov. Sk. B. Den 15 Nov. omtalas full enighet vara
uppnådd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:06:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/histbib/7/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free