Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
ERNST CARLSON.
10
men detta hindrade honom ingalunda från att sedermera släppa
dem igenom till ett företag som dock, illa utfördt, blef utan
vidare följder1). Han erbjöd vidare äfven i det holsteinskawerket
sin bemedling, men förklarade sig därvid ofördelaktigt för
hertigen och visade sig partisk för Danmark, som med nöje antog
hans mellankomst, emedan det ville vinna tid, så att de
förenade flottorna hunne åtskiljas2). Vid ryktet om de
lüne-burgska truppernas förening med de svenska, sammandrog till
och med kurfursten under förevändning att i agt taga
händelserna i Holstein ett läger af åtta regimenten vid Leutzen på
gränsen mot Mecklenburg. Härigenom å daga lade han tydligt nog
hvad han förde i skölden ; man fruktade, att han skulle bryta
neutraliteten 3), men yppade det oaktadt ingen misstro mot
honom, utan sköt skulden på hans ministrar4).
Ett förhållande, som denna tid starkt bidrog att aflägsna
kurfursten från Sverige, var att i Berlin såg man uti Sverige
»den starkaste opponenten» till de planer, med hvilka det
bran-denburgska hofvet då som ifrigast umgicks 5). Gref Wartenberg,
Danckelmans efterträdare, smickrade kurfursten med utsigten
att förvärfva konungatitel och ansåg den rätta tiden härtill
nu vara inne. Kejsaren och sjömagterna behöfde kurfursten
och skulle därför ej vägra erkänna den nya värdigheten. Polen
och Ryssland skulle säkerligen ej göra svårigheter. Helt annat
hade man att vänta af den stolta och ceremoniösa svenska
statskonsten. Detta ökade kallsinnigheten mot Sverige, och dess
framställningar funno snart intet vidare gehör vid hofvet i
Berlin 6).
Lyckan stälde sig emellertid på Sveriges sida. Ehuru
detta medförde uppskof i kröningsplanerna, fann Brandenburg
likväl säkrast att ändra sitt uppförande 7) och förena sina
sträfvanden med de andra garanternas, så att Karl den tolfte efter
*) Lehnstedts och Storrens bref till K. M:t våren 1700.
2) Till Lillieroot den 10 Maj.
3) Leijonstedt den 3 Juni.
4) Till kanslikollegium och Storren den 4 Augusti.
ß) -Leijonstedt den 27 April.
6) Den samme den 14 Maj.
7) Den samme skrifver från Stettin den 28 Maj : »Man har ment sig impune
och utan någon fara kunna göra hvad man ville i faveur af Danmark och
konungen i Påhlen. Men nu innehålla mina bref från Berlin att där vid hofvet
är en stor inquietude, sedan efterrättelse är inkommen om den lycklige action
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
