Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
ERNST CARLSON.
10
han då ännu, med en dolskhet som var honom egen, under
hycklade vänskapsbetygelser visste bemantla sitt företag.
Vi hafva redan sett, huru Karl genom ett raskt och
kraftigt slag afväpnat Danmark och skiljt det från förbundet. Det
gälde nu att med samlad magt kasta sig öfver de båda
återstående fienderna och söka krossa dem den ena efter den
andra.
Efter freden i Travendahl lät han altså föra trupperna
öfver till Skåne och samlade åter sin här i Karlshamn för att
med den inskeppa sig till Lifland.
Under en kort vistelse i fäderneslandet umgicks han med
tanken att från Pommern göra ett anfall på Sachsen. De
svenske sändebuden i Haag och Berlin erhöllo befallning att
bereda sinnena på ett sådant företag ■). Ryktet därom väckte
den största bestörtning vid brandenburgska hofvet. Kurfursten,
eljes helt och hållet upptagen af sina planer på konungakronan,
lät besätta passen till Pommern 2) och förklarade, att han, om
de svenska trupperna sökte bryta sig igenom åt Sachsen, skulle
söka hindra detta och i sådant ändamål låta sina trupper
förena sig med de sachsiska3).
Karl den tolfte afstod emellertid tills vidare från denna plan
och gick med hela sin magt åt öster. Här hade den gamle
fältmarskalken Erik Dahlberg på ett högst förtjenstfullt sätt
försvarat Riga mot sachsarne. Konung August hade tvungits
draga sig till baka till Kurland och där gå i vinterkvarter.
Men å andra sidan hade tsaren infallit i Ingermanland och
lagt sig att belägra Narva. Dit hastade nu Karl och vann,
ungdomligt djärf, sin första stora seger, som visserligen höljde
de svenska vapnen med ära, men för Sverige blef af föga
gagn. Konungens öfvermod hade trotsat de äldre generalernas
försigtighet och likväl haft framgång; detta innebar en fara
för framtiden. Den ryska öfvermagten var kastad till baka
för en tid, Europa fyldes med beundran för den
adertonårige hjälten; men detta första möte med ryssarne hade hos
Karl alstrat ett farligt förakt för deras krigsduglighet och
underskattande af tsarens magt. Nu skulle kriget med Ryss-
*) Till Lillieroot den 3 September 1700 och till Storren den 5 s. m.
2) Leijonstedt den 14 Oktober.
3) Storren den 25 November och 19 December.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
