Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
SVERIGE OCH PREUSSEN 1701
— 1 709.
129
land lätt yarit afslutadt: men Karl underlät till sin olycka att
fullfölja det för att i stället med sin hufvudstyrka vända sig
mot konung August, till hvilken han fattat ett djupt
misstroende.
Från Narva kunde han med större utsigt till framgång
uppmana främmande magter att infria sina gifna löften och
förbindelser 1). Redan före afresan från Sverige hade Karl hos
sjömagterna och sedan hos Frankrike låtit göra förnyade
»in-ständiga ansökningar» om den oliviska fredsgarantiens
fullgörande. Kunde hjälp i manskap för året ej å stad kommas,
begärde han penningar såsom en ersättning, hvilken borde in ån
adligen till ett visst belopp utgöras 2). I Haag fäste Lillieroot
uppmärksamheten på den fara, som hotade den holländska
handeln, om Ryssland finge fast fot vid Östersjön. Tsaren
skulle då med den förkärlek han egde för marinen snart skapa
en inhemsk flotta och draga handeln i dessa farvatten till sig.
Ställningen i norden antog ett så hotande utseende, att den
holländske rådspensionären företog en resa till Loo för att med
konung Vilhelm rådgöra om åtgärder att besvärja den storm,
som hotade att rycka in i sin hvirfvel hela norra Europa3).
Båda statsmännen voro väl Sverige benägna och önskade lika
ifrigt att aflägsna hvarje tvisteämne, som kunde störa freden
eller rubba jämvigten. Till något verksamt deltagande kom
det likväl icke från sjömagternas sida. De hade redan i
kriget mot Danmark genom sin mellankomst gagnat Karls sak
och ansågo sig därmed tills vidare ha gjort nog, ehuru helt
andra grunder åberopades för den hjälp, som nu begärdes. Man
ville först se till, hvad underhandlingar förmådde uträtta. De
magter, hvilkas hållning mot Sverige syntes tvifvelaktig,
sysselsattes på annat håll. Det preussiska hofvet, hvars politik
varit oviss och vacklande, altsedan gref Wartenberg där fått
högsta inflytandet, upptogs af förhandlingar om den nya
konungatitelns erkännande och kunde genom eftergift i detta afseende
ledas hvart som hälst 4). Danmark åter, som å nyo tagit miss-
*) Till kejsaren, konungarne af England och Frankrike, till
Generalsta-terna och Brandenburg den 1 December 1700.
2) Till Lillieroot och Leijoncrona den 29 Augusti samt till Palmqvist
den 8 September.
3) Lamberty I, 162.
4) J. Gr. Droysen, Geschichte der Preussischen Politik (Leipzig 1867)
IV, 241 ff.
Hist. Bibliotek. 1880. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
