Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
ERNST CARLSON.
10
tänkta steg mot Holstein och skickat hjälptrupper till Sachsen,
gjordes oskadligt därigenom att sjömagterna togo 12,000 man
af dess här i sin sold för kriget i vester *), medan kejsaren
likaledes erhöll 6,000.
Upprepade försök att mäkla fred mellan de krigförande
magterna misslyckades; Karl lät sig ej hejdas. Snart var hela
Lifland åter eröfradt;^ svenska hären gick öfver Düna2) och
stod segrande i Kurland, medan kvarlefvorna af den sachsiska,
som fåfängt sökt bestrida honom öfvergången, i vild flykt
uppsökte Lithauen.
Karl hade genom denna seger nått en sådan ställning, att
han med fördel kunnat afsluta den mot honom så orättmätigt
började striden. Efter halftannat års segerrik kamp voro nu
hans tre motståndare, den ena efter den andra, kastade till
marken. Förbundet mellan grannarne var sprängdt; det
gemensamma inre syfte, som skulle kunnat sammanhålla dem,
felades. Danmark hade inlåtit sig i striden egentligen för att
inskränka den holsteinske hertigens myndighet; tsaren för att
få fast fot i Östersjön, ett vilkor, som han ansåg oundgängligt
för Rysslands framåtskridande; konung August åter för att
göra eröfringar i Lifland och vidga sin magt i Polen. Intet
var altså gemensamt i deras sträfvanden; endast fiendskapen
mot Sverige, den farliga medtäflaren om öfverväldet i norden,
hade förenat dem. Den fred, som Karl nu kunnat föreskrifva
på fiendens mark, hade alla utsigter för sig att till intet göra
det lösa förbundet nu, sedan det första öfverrumplingsförsöket
misslyckats och båda hans fiender sökte förlikning. Sveriges,
liksom hela nordens, öde kunde så både i yttre och inre
afseende för lång tid hafva gestaltat sig helt annorlunda än som
skedde.
Det var därföre ett beslut af verldshistorisk vigt Karl den
tolfte fattade, då han till baka visade fredsanbud3) och upprepade
medlingsförsök4) samt fortsatte kriget med Polen. Hvad som
mest bidrog att bestämma honom härför, var den djupa mot-
*) Jfr förbundet mellan Danmark och Sjömagterna den 20 Januari 1701.
2) Den 9 Juli.
3) Jfr Böttiger, Geschichte des Kurstaates und Königreichs Sachsen
II, 235.
4) I anledning däraf att såväl England som Generalstaterna å nyo
erbjudit sina officier, lät Karl den tolfte förklara att de väl måtte arbeta för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
