Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
SVERIGE OCH PREÜSSEN 1 7 O 1-1 7 Ö 9.
131
vilja han fattat för konung Augusts falskhet, en motvilja, som
hos Karl mognat det olyckliga beslutet, att störta denne furste
från tronen i Polen. Redan nu uttalar han offentligen denna
plan och fasthåller den sedan orubbligt; den kommer honom
att glömma hvarje annat mål, medan han oaflåtligt fullföljer
detta enda. Som en fix idé beherskar den honom; som hans
onda genius till intet gör den frukterna af alla de glänsande
framgångarne; hvarken fosterlandets nöd eller utländska
föreställningar förmå afleda hans uppmärksamhet därifrån, blind
som han är för det stötande däri, för alla dess farliga följder1).
Vi hafva följt Karl den tolfte genom de politiska
förvecklingarna från stridens början, till dess han står vid Polens
gräns. Efter att några månader hafva tågat af och an-i
Kurland, går han i början af år 1702 in i Samogitien och
fördjupar sig för åratal i sitt polska krig.
Det ligger utom vår uppgift att skildra vexlingarna i denna
långvariga, egendomliga strid, hvarunder partierna vildt
tumlade om och olika härar, svenska, sachsiska, ryska och polska,
kämpade med hvarandra i ett land, där freden egentligen ej
var bruten. Karls krig i Polen bildar i flere afseenden ett
helt för sig och utmärkes äfven därigenom att den tråd, som
dittills så nära sammanbundit händelserna i det nordiska
kriget med förhållandena i det öfriga Europa, under denna tid var
liksom afsliten. Krigsskådeplatsen i norden syntes, så att säga,
afstängd från den öfriga verlden; vapengnyet från söder trängde
ej dit, och Karl den tolfte var uteslutande upptagen af sitt eget
verk. Lika litet som han lät störa sig af någon utländsk
inblandning, lika så litet bekymrade han sig om hvad som
tilldrog sig omkring honom. I utlandet fruktade man dock hans
närhet; han kunde däraf taga sig anledning att uppträda i
striden på fastlandet; i så fall var klart att den, i hvars vågskål
han kastade sitt segerrika svärd, skulle få öfvervigten.
Statsmännen sökte därför ifrigt utgrunda hans planer med afseende
på ställningen i Europa; sanningen, att han inga hade och,
obekymrad om alt annat, endast oryggligt fullföljde sitt eget
freden, men att han ej ville någon formel médiation. Till Lillieroot och
Leijoncrona den 30 December 1701.
*) Hela Karls sätt att betrakta afsättningen framgår redan af hans bref
till kardinalprimas och polska ständerna den 30 Juli 1701, tryckta hos
Nordberg I, 171 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
