Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
ERNST CARLSON.
10
syfte, ville de ej tro. I sin oro sökte de med ifver att länka
hans vapen mot öster, men förgäfves. Först då han nått sitt
mål och ansåg sig färdig — men också först då, bröt han upp
och gick mot Ryssland.
Medan detta tilldrog sig i norra Europa, hade händelserna
i det södra hastigt utvecklat sig. Redan innan Karl den
tolfte vek af inåt Polen, var striden om det spanska arfvet i
full gång. På alla håll länge väntad och ifrigt förberedd, hade
den dock för ett ögonblick sett ut att kunna förekommas.
Sedan Karl den andre i Spanien dött, hade visserligen
Ludvig den fjortonde vid de europeiska hofven låtit förkunna,
det hans sonson, hertig Filip af Anjou, i kraft af den spanske
konung-ens sista testamente, tagit den lediga tronen i
besittning. Men han hade därvid ock afgifvit så kraftiga
försäkringar att den franska och spanska kronan aldrig skulle
förenas, att till och med sjömagterna, oaktadt de ingångna
delningsfördragen, icke ansågo sig kunna vägra sitt erkännande *).
Äfven Karl den tolfte gillade hvad som skett: han lyckönskade
den franske konungen först till testamentet och sedan vid hans
sonsons tronbestigning 2).
Ej så kejsaren, som strängt fasthöll sin sons, ärkehertig
Karls rätt. De katolske kurfurstarne af Bayern och Köln
äfvensom hertigen af Savoyen slöto sig till Frankrike, och striden
utbröt i Italien. Då nu Tyska riket förklarade sig neutralt, stod
kejsaren till en början alldeles ensam. Men snart uppträdde
Ludvig den fjortonde öfvermodigt; han lät efter Jakob den
andres död utropa dennes son såsom konung af England, något
som naturligtvis måste väcka ond blod på andra sidan kanalen,
och mot hvilket äfven Karl den tolfte inlade sin gensaga 3). Nu
stälde sig sjömagterna vid kejsarens sida och slöto med
honom den s. k. stora alliansen4). Kriget upplågade och blef
snart allmänt. De små staterna måste sluta sig till de stora:
de hade endast att välja, mellan Ludvig den fjortonde och de
allierade.
Med stor ifver rustades till nästa fälttåg, som skulle öppnas
våren 1702. Sjömagterna, hvilka hällre offrade sitt guld än
^DÍöysen IV: 250.
2) Till konung Ludvig den 12 Maj ocli den 21 Juli 1701.
3) Till kanslikollegium den 9 Januari 1702.
4) Den 7 September 1701.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
