Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
ERNST CARLSON.
10
nungen skulle intaga gent emot detta anspråk. Åtskilligt
kunde också för den preussiska statskonsten stå att vinna, om
hon klokt visste begagna sig af den trassliga ställningen i
grannlandet: ett kraftigt uppträdande på endera af de
krigförandes sida och i rätta ögonblicket skulle otvifvelaktigt förskaffa
konungen en betydande fördel, vare sig på Sveriges eller
Polens bekostnad; det hade hans faders, den store kurfurstens,
föredöme nogsamt visat.
Det kan synas som om dessa skäl kunnat vara tillräckliga
för att göra kurfursten tveksam, innan han drog svärdet mot
Frankrike. Där gåfvos emellertid äfven andra. A ena sidan
gjorde nämligen Ludvig den fjortonde stora anbud äfven om
Preussen endast förklarade sig neutralt. A den andra var det
sätt hvarpå de förbundna behandlade den nyblifne konungen,
alt utom smickrande. Så angelägna de än voro att för den
kommande striden försäkra sig om hans trupper, så ville de
likväl på intet vis tåla, att han såsom deras jämlike upptogs
i förbundet1). Med åtlöje hade Vilhelm den tredje talt om
den preussiska konungakronan, om också förhållandena sedan
tvungo honom att till och med söka förmå Generalstaterna till
att ge efter för kurfurstens nyck; och hvad kejsaren beträffar,
så såg han uti Preussens hjälpsändning endast en uppfyld
pligt, som till fullo uppvägdes af medgifvandet med afseende
på titeln.
Efter Vilhelm den tredjes död hade därtill konungen af
Preussen genom dennes testamente blifvit grymt sviken med
hänsyn till de arfsanspråk, han med skäl ansåg sig kunna
framställa åtminstone på en del af de oraniska godsen vid Rhen
och i Nederländerna. Häraf orsakades vidlyftiga och obehagliga
underhandlingar: sinnesstämningen upphetsades: en stark
spänning uppkom mellan det preussiska hofvet och Generalstaterna,
hvilka voro insatta till testamentets verkställare 2). Och detta
missförhållande mellan Preussen och Holland var så mycket
farligare, som det inträffade just i det ögonblick, då den
europeiska koalitionen i Vilhelm af Oranien förlorade sin främste
ledare och sammanhållningen därmed i och för sig var hotad.
Jfr Noor den, Die preussische Politik im spanischen Erbfolgekriege
uti Sybels Hist. Zeitschrift XVIII,
2) Droysen IV, 267 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
