Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
ERNST CARLSON.
10
utan ansåg den tvärt om böra af böj as *). Den svenska bärens
vistelse i Polen var, änskönt sådant visst icke låg i Karls
afsigt, en nyttig diversion för Ludvig den fjortonde; de allierade
beröfvades därigenom hjälptrupper, på hvilka de eljes kunnat
räkna. Karl själf var nämligen hindrad att verksamt bistå dem,
och vidare kvarhölls för kriget i öster det manskap konung
August i annat fall skulle skickat.
Dessa förhållanden gjorde emellertid att, ju mer den stora
striden mot Frankrike upplågade, dess mer visade sig
sjömag-terna angelägna om Karl den tolftes bevågenhet, i synnerhet
sedan framgången afgjordt syntes luta åt hans sida. Förgäfves
hade England och Generalstaterna, såsom vi sett, i förstone
sökt att genom anbud af sin bemedling stäfja oron i norden.
På upprepade anmaningar från svenska sidan att fullgöra den
oliviska fredsgarantien och de ingångna förbunden hade svarats
endast med vänskapsbetygelser och höfliga undflykter. Karl
den tolfte tröttnade dock ej att, pekande på fördragen, förnya
sina framställningar om verksam hjälp2); och hans
framgångar gjorde, att man både i London och Haag småningom
fann sig föranlåten att låna ett villigare öra åt dessa fordringar,
om man ock af förhållandena såg sig hindrad att på något
verksamt sätt efterkomma de samma. England bjöd i stället för
det utlofvade krigsfolket ett parti kläde för härens behof,
hvarom svenska sändebudet i London fick befallning att
underhandla 3), och ville ytterligare göra Karl en större föräring af
kanonkrut4). Rådspensionären åter yttrade, att Generalstaterna
väl voro villiga att enligt fördragen utgöra hjälpen; men
för att förmå dem till »en prompt och stor bevillning» föreslog
han, att 10,000 man svenska trupper skulle mot sold öfverlåtas
i kriget mot Frankrike. Detta förslag klingar nog
egendomligt, då svenske konungen just för att fortsätta det krig, hvari
han var invecklad, själf begärt understöd.
*) Franska sändebudet i Polen till konung Ludvig den 10 Augusti 1702.
2) K. M:t till kanslikollegium den 20 Mars 1701, med befallning att
instruera de utländska ministrarne »att medelst alla görliga representationer
och underhandlingar urgera och påstå præstation och fullbordan af alla
garantier af Oliviska freden».
3) Till Leyoncrona den 22 April 1701.
4) Härom afhandlades mellan Marlborough och Lillieroot i Holland, såsom
framgår af den förres bref till den senare den 18 Augusti och den 9
September 1702. Murray: The Marlborough dispatches, Í vol.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
