Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
ERNST CARLSON.
10
Ett hemligt möte i Dantzig mellan brandenburgska
ge-heimerådet von Alvensleben och sekreteraren Hermelin *) hera
mades altså. Desse höllo i förstaden, där Alvensleben nnder ett
antaget namn infunnit sig, tvänne sammankomster 2).
Härvid berörde det preussiska sändebudet först, hvad som
låg hans herre närmast om hjärtat, nämligen förhållandena i
Polen. I afseende å besättandet af det Elbingska området
anmärktes, huru konungen af Preussen ej längre kunnat uppskjuta
att bemägtiga sig denna underpant för en fordran hos republiken,
hvars godtgörande syntes alt mera ovisst. Han ville veta, huru
vida konungen af Sverige hade något emot, att han på borgarnes
åstundan lade sitt folk i själfva staden; han skulle i så fall
förhjälpa till att hela krigsgärden ordentligt utbetalades, hvilket
eljes först efter en lång belägring torde kunna ske. Hvad åter
de preussiska truppernas inryckande i Ermeland angick, sökte
Alvensleben genom en vidlyftig redogörelse för orsakerna
därtill att ursäkta detta. Biskopen af Ermeland, tillika
storkansler i Polen, hade i anledning af den fruktan han hyste
för ett infall från Lithauen begärt hjälp utaf hertigen af Holstein,
som var guvernör i Preussen, och denne hade utan sin herres
begifvande skickat sitt folk dit; man hoppades, att konungen
af Sverige ej skulle illa upptaga detta.
Angående dessa frågor invände Hermelin genast, att
besittningstagandet af själfva staden Elbing skulle väcka skadliga
misstankar och synas bekräfta de gängse ryktena om en
delning af Polen mellan Sverige och Preussen. Kontributionen
åter skulle svenskarne nog själfve veta utkräfva. Också kunde
konungen af Sverige ej finna annat än sällsamt, att preussiska
trupper ryckt in i Ermeland, där han ville taga vinterkvarter
och utskrifvit kontributioner. Biskopen vore Sveriges argaste
fiende; han, liksom andra polackar, »styfvades» i sitt uppförande
mot Sverige af hoppet om hjälp från Preussen. Eör ett
lithau-iskt infall vore intet att frukta, då svenska hären stod i
nejden; ej häller var någon fara för att de preussiska trupperna
på elbingska gebitet skulle blifva afskurna från moderlandet.
!) Denne hade erhållit särskild fullmagt att inlåta sig i samtal med den
preussiske utskickade. Den 21 Oktober 1703.
2) Den 1 och 4 November. Yid framställningen af denna underhandling
hafva vi följt O. Hermelins egenhändiga und. berättelse däröfver, daterad
Dantzig den 12 November 1703. Acta historica.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
