Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
SVERIGE OCH PREUSSEN 17 01-
Ï 709.
157
Saken måste synas den svenske konungen misstänkt; han hade
ensam dragit krigsbördan i Polen och kunde ej vara till freds
därmed, att en annan skulle skörda fördelarne af hans segrar,
enligt ordspråket: »dum tu sectaris apros, ego retia servo».
Emellertid ville Hermelin till sin herre inberätta de anförda
skälen, och hoppades att det skedda ej skulle gifva anledning
till missnöje.
Alvensleben androg därnäst frågor, som berörde Sveriges
och Preussens gemensamma intressen. Hans konung önskade
snar uppgörelse angående gränsförhållandena i Pommern, hvarom
så länge förhandlats; vidare samverkan med Sverige inom
Tyska riket i den nedersachsiska kretsens angelägenheter ; och i
synnerhet att en svensk minister snart måtte infinna sig vid
hofvet i Berlin, hvilket till att förekomma missförstånd och
fortsätta den inledda förbindelsen ej längre borde uppskjutas.
Hermelin trodde, att hans konung i dessa som i andra
afseenden skulle söka vara sin vän och bundsförvandt, konungen af
Preussen, till nöjes.
Såsom ett, kraftigt medel att stärka förtroligheten mellan
de båda konungahusen drog Alvensleben äfven fram förslaget
om giftermål mellan preussiske kronprinsen och svenska
prinsessan och begärde snart svar. Vidare frågade han, om
svenske konungen ville göra något till skydd för sina
trosförvand-ter i Polen och Schlesien, hvilkas ställning var högst betryckt.
Ändtligen tog han sig af det nyligen slutna förbundet
anledning att tala om freden i Polen. Han påminde om ryssarnes
härjningar, om polackarnes ostadiga lynne, som gjorde att man af
dem ingen säker hjälp kunde vänta. Blefve fred i Tyskland,
så skulle alla kasta sig öfver Sverige. Därföre vore det
fördelaktigare att nu bringa kriget till slut, och han hade
befallning att föreställa, huru vida icke svenske konungen kunde
finna sin räkning uti »att göra konungen i Polen till en liten
konung i Polen och så kringskära honom vingarne, att han
ej mera skulle kunna skada» ;. ersättning borde sökas hos
republiken, som ej hindrat sin konung från kriget. Vore
konung Karl härtill hågad, skulle Overbeck, den preussiske
ministern i Warschau, få befallning att verka därför. Äfven tsarens
växande magt, hvilken nu syntes hota alla dem som bodde vid
Östersjön, manade att söka fred och vända vapnen mot ryssen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
