Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sidan, och sedan begynte de att strida häftigt; men stor hjelp
vederfors de rättrogne kristne af den allgode Guden och hans allra renaste
moder. Men de fördömde hedningarne, sedan de erfarit sin
öfvermakt, samlade sig på ett ställe och började att derifrån göra sig i
ordning att framrycka emot den mindre förskansningen vid
jungfruklostret från den norra sidan, och stälde sitt artilleri i skanskorgar
och började skjuta. De afsköto glödande kulor emot förskansningen,
viljande antända den samma; och vojevoden knäs Simeon Vasiljevitsj
med allt sitt folk var i stort bekymmer. Och vedersakarne rusade
liksom rofdjur till storms emot förskansningen, viljande taga den
samma, och det var en häftig strid från morgonen och intill qvällen,
och sedan efter en kort tids förlopp uppstälde de fördömde strax
skanskorgar emellan staden (och förskansningen i förstaden), och deraf
vardt stort betryck i förskansningen. Och vid samma tid förrådde en
led fiende, vid namn Gavrilka Smoljianin, storherren, tsaren och
storfursten Mikael Feodorovitsj, hela Rysslands sjelfherskare, öfverträdde
korskyssningen och inlät sig med kättarne. Och strax vardt i staden
en stor oro och skräck, och folket flydde bort ur staden, och
fienderna anföllo från alla håll och slogo en mängd menniskor, men
vojevoden knäs Simeon Vasiljevitsj med ringa manskap undkom knappt
till staden till den renaste Guds moder inom den större förskansningen,
men de otrogne gladde sig, seende ett sådant förderf öfver de kristne
och utgjutelse af blod — och denna seger öfver de rättrogne kristne
hände sig den 17 Augusti[1]. Men vojevoden och alla rättrogne voro
högligen förskräckte deröfver, seende öfver sig ett sådant stort förderf.
De begynte häftigt sörja, och somlige började sadla sina hästar,
viljande fly bort ur fästningen och öfverlåta den heliga orten åt
hedningarne till förhärjelse, men andre satte sig emot dem och begynte
slita sadlarne från deras hästar och plundra dem sjelfve, och bland
dem var stor inbördes tvist. Men vojevoderna och hela det rättrogna
kristenfolket beslöto sins emellan att kyssa korset derpå, att de alla
skulle dö till sammans hos den renaste Guds moder i hennes hus.
Samma dag, efter samråd emellan vojevoderna och hela krigshären,
sändes igumenen i Guds moders kloster i Tichvin Onufrij och Dimitrej
Vojejkov och Andrej Trusov och atamaner och kosacker af olika
afdelningar (stanitsy) (med anhållan), att storherren, tsaren och
storfursten öfver hela Ryssland Mikael Feodorovitsj icke måtte öfverlemna
den renaste Guds moders hus och hennes undergörande bild till
förhärjning, och de rättrogne kristne till ytterligare beskymfande och
blodsutgjutelse, genom desse vrånge kättare och hedningar (poganii
Ellini). Och igumenen Onufrij och Dimitrej Vojejkov och Andrej
Trusov och atamanerna och kosackerne mötte storherrens män 80 verst
från Tichvin och berättade dem i ordning allt, huruledes omkring
staden och den renaste Guds moders hus förhärjning och
blodsutgjutelse hade vederfarits dem. Men då storherrens män förnummo en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
