Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slik ödeläggelse, vordo de mäkta bedröfvade och tågade skyndsamt
till den renaste Guds moders hus i Tichvin, med mycken aktsamhet.
Men svenskarne stälde vid samma tid skanskorgar nedom
förskansningen, midt emot bålverket, och begynte uppkasta grafvar, men
folket i staden vardt förskräckt öfver en sådan fräckhet. Och flere
dagar, sedan den gudfruktiga krigshären hade anropat Guds nåd och
hjelp emot fienderne, gjorde de utfall ur staden vid middagstiden och
slogo desse illgerningsmän i skanskorgarne och togo somlige lefvande
der, men de andre flydde, bortkastande sina vapen, och de samlade
deras vapen i staden. Men de illasinnade kommo till med allt sitt
folk och stälde sig nära staden, och den Kristusälskande krigshären
aftågade in i staden utan skymf. Och icke lång tid derefter, sågo
stadsboarne plötsligt, huruledes de (näml. svenskarne) samlade sig med
all sin här på östra sidan, och de trodde derför, att storherrens män
icke voro långt borta — och det Kristusälskande folket uttågade ur
staden och begynte strida med vedersakarne; men då motståndarne
sågo de rättrognes uttåg ur staden, utryckte de ur skanskorgarne och
framtågade emot storherrens män, och mötte dem 5 stadier (poprisjtje)
derifrån och begynte strida, men Guds hjelp var med storherrens män,
och de tillbakaträngde kättarne två stadier och återvände till baka.
Och vid den tiden begynte storherrens män att uppkasta en
förskansning 8 stadier från Tichvin, men lyckades icke, ty hedningarne rusade
af än en gång liksom rofdjur, med alla sina trupper, och vid den
tiden förrådde en elak menniska, vid namn Felka Pereslavets, storherren
tsaren, öfverträdde korskyssningen, öfvergick till de illasinnade
hedningarne och berättade dem i ordning allting om storherrens folk, och
deraf begynte storherrens folk råka i förvirring och flydde. Men
hedningarne slogo en mängd rättrogne och togo andre lefvande, och de
togo igumenen Onufrij och återvände till staden med stor glädje, och
framryckte mot staden om natten med skanskorgar och bråte, viljande
antända staden — men genom Guds hjelp vordo främlingarne slagne
utanför staden, och de öfrige borttågade med skam. Ännu en gång
uttänkte de fördömde att uppsätta skanskorgar på vestra sidan så nära
staden, att det var möjligt för en man att från muren träffa dem med
stenkast, och om morgonen sågo stadsboarne fienderne stå nära staden
och blefvo sorgsne deröfver. Men fienderna begynte gräfva grafvar
och uppkasta en vall emot staden, och stadsboarne blefvo ännu mer
sorgsne och bedröfvade deröfver. Vid samma tid hände sig, att för
en qvinna, vid namn Juliana, visade sig i drömmen den heliga Guds
moder jemte den helige undergöraren Nikolaj, sägande följande:
»Underrätta vojevoderne och alla de rättrogne kristne, att om de icke
rena mitt tempel, skall den heliga orten och allt förgås, till följd af
den myckna beblandelsen och ogudaktigheten, enär de sofva med
qvinnor i förgården omkring kyrkan och besudla den heliga orten». Men
den gudfruktiga qvinnan uppvaknade ur drömmen och stod upp mäkta
förskräckt och underrättade vojevoderna och alla de rättrogne kristne
om den skedda uppenbarelsen. Och de förundrade sig och prisade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
