Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300
o. fyhrvall.
10
derför, att det i sin vigtigaste punkt följande året åter upphäfdes.
De öfverhängande krigsfarorna hindrade dessutom ali närmare
uppmärksamhets egnande åt dessa frågor, så länge Karl Gustaf
lefde. Men när han aflidit, och den värsta krigslågan på våren
1660 lagt sig; framträdde de deremot med förnyad kraft.
Vid den riksdag, som hösten samma år sammanträdde i
Stockholm, inlemnade i synnerhet de botniska uppstäderna och
Åbo häftiga klagomål öfver kompaniet. Stånden stälde sig
på deras sida, och regeringen måste med allvar gripa sig an
med saken. Men öfverläggningarna försvårades af bristande
enighet såväl inom regeringen som äfven inom städernas
borgerskap. Ty medan Abo och de botniska småstäderna ifrigt
yrkade på kompaniets upplösning, förklarande, att det skulle
blifva deras vissa undergång, om det längre finge ega bestånd;
sade sig Viborg och Helsingfors intet hafva att anmärka
emot det, och Viborgs borgmästare inlemnade till och med
en skrift med skälen för dess bibehållande, »och voro de starke
nog» Inom rådet och regeringen försvarades kompaniet af
presidenten i kommersekollegium Seved Bååth understödd af
Klas Stjernsköld, hvaremot klagandenas talan med värme
fördes af Lorentz Creutz jemte Schering och Johan Rosenhane.
Riksskattmästaren fäste sig hufvudsakligast vid ärendets
förhållande till statsinkomsterna, och rikskansleren intog en mera
medlande, dock för kompaniet något gynnsammare ställning. —
Förhandlingarna togo sin början redan under riksdagen, och
strax från begynnelsen korsade förslag och motförslag hvarandra
från alla håll.
Abo borgmästare yrkade bestämdt på kompaniets
upphäfvande, erbjudande i stället 1 rdr pr läst mer i tull; andra
med David Wolker från Stockholm i spetsen, att kompaniet i
sin nuvarande form visserligen icke skulle ega bestånd, men
till Katarina kyrkobyggnad på Södermalm. År 1661 faststäldes, att denna
efterräkning ej skulle sträcka sig längre tillbaka i tiden än 1 Maj 1655. På
detta sätt kom kyrkobyggnaden i verkligt åtnjutande af omkring 35,000 d. k.
m. Äfven borgerskapet synes efter mycket besvär och genom öfverståthållaren
Sch. Rosenhanes kraftiga hjelp utbekommit åtminstone en del af det, som
fallit på dess lott. (R. A.; Palmsk. saml. — D:o; rådspr. d. 21 Aug. 1660.
— D:o ; D:o d. 11 Dec. 1661).
’) För att förstå detta förhållande torde man observera den olika
ställning, hvari Viborg på denna tid stod till kompaniet och tjärhandeln. Det
var en stapelstad och åtnjöt som sådan en betalning af 16 rdr pr läst.
Vidare hade det i sin omnejd inga uppstäder att köpa af, utan handlade
direkt med allmogen, dels i sin egen stad, dels på det närbelägna Lapstrands
marknad, derifrån transporten var lätt och kostnaden ringa. Som äfven
qvan-tum var stort och kompaniet ännu ej påfunnit att verkställa exporten af
Viborgs tjära icke från Viborg direkt utan från Stockholm, och således några
allvarsammare svårigheter att få in utländska varor än ej försports, bör det
icke förundra, att kompaniets vänner der ännu kunde ha öfverhanden. Helt
annat blef förhållandet framdeles.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
