- Project Runeberg -  Historiskt bibliotek / Sjunde delen /
311

(1875-1880) With: Carl Silfverstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

21 bidrag t. sv. handelslagstiftningens historia. 311

ring. Kommersekollegium fick upprepade gånger befallning
att undersöka förbållandet och föreslå tjenliga mått och steg
till tjärhandelns ändamålsenliga ordnande. Men i stället för
att föreslå den enda rätta utvägen eller monopolets upphäfvande
fann detta embetsverk, som redan 1660 i rådet beskylts för att
gynna monopolen i allmänhet och tjärmonopolet i synnerhet,
alltjemt, att kompaniet var nyttigt och icke utan skada kunde
upphäfvas. De olägenheter och det tillbakagående i välmåga,
hvaröfver allmänt klagades i inlagor till kongl, maj:t, förnekades
visserligen icke alltid, men sades bero på andra omständigheter1).
Derför vunno också direktörernas ständigt växande anspråk på
nya förmåner och privilegier från detta håll städse ett
beredvilligt understöd. Såsom bevis, på huru långt dessa pretentioner
kunde gå, må följande anföras. Redan 1664 fordrades, att ali
tjärtillverkning i Norrland och Finland skulle på 2 år inställas 2).
1668 upprepades denna begäran med det tillägg, att om densamma
för allmogens skull icke kunde bifallas, borgerskapet åtminstone
måtte förpligtas att under lika lång tid af bönderna mottaga
och på sin bekostnad qvarhålla det gods, som tillverkades, utan
rättighet att påtruga kompaniet något, »emedan det icke vore
mer än billigt, att borgarne, som ensamme i hela Sveriges rike
hade nyttan af tjärhandeln, tålde lasten af tjärans emottagande
och qvarhållande under ett par år, då kompaniet nu i sex år
fått göra detsamma». Kan ej heller detta bifallas, begäres
qvan-tums nedsättande till 3,000 läster årligen, och prisets bestämmande
till 48 d. k.-m. pr läst. Äfven becksjuderiet borde inställas på 3
år, och direktörerne ensamma få sköta den handteringen, så vida
becket icke kunde bekommas för 80 d. k.-m. pr läst3). Vid ett
annat tillfälle4) föreslogs, att blott de bönder, som bodde långt
afsides, skulle få använda sin skog till tjärbränning. De åter,
som bodde vid lätta kommunikationer, borde tillhållas att på
annat sätt använda densamma, såsom till timmer, bräder och
dylikt. At dem, som ej sjelfva mäktade det, ville bolaget
uppsätta sågqvarnar och sedan efter en akorderad taxa mottaga
tillverkningen. Med afseende särskildt på Viborg, som mest tyngde
på affärerna, begärdes, att dess qvantum skulle nedsättas till
2,000 eller helst 1,500 läster, och att det i betalningen skulle
ställas lika med öfriga städer.

Så långt, som dessa anspråk syftade, gingo visserligen icke
medgifvandena af kongl. maj:t, som hade de öfriga undersåtarne att

M) R. A.; B. tj. k. 1648—1714; H. ang. tj. k. odat,.; fört. på de vigtigaste
data i kompaniets hist. 1648—1668.

2) R. A.; B. tj. K. 1648-1714; tj. K. akt.; suppl, den 28 November
1664 t. K. M.

3) R. A.; Palmsk. saml.; skr. t. K. M. fr. tj. k. 1668. — Ders.; B.
tj. k. 1648—1714; tj. k:s akta.; suppl. t. k. M. 1668.

4) Troligen omkring 1670. Ibid.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:06:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/histbib/7/0319.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free