Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312
o. fyhrvall.
10
tänka på och ständerna att frukta. Men det, som medgafs, var dock
ganska betydligt. Den sjelftagna rätt, som kompaniet redan i
början af sin verksamhet tillegnat sig, att innehålla halfva
betalningen i tre månader, och hvaröfver borgarne mycket klagat,
stadfästades 1668 med afseende på det gods, som levererades i
Stockholm. För de öfriga städerna faststäldes andra vilkor, men
dock äfven uppskof med den promta betalningen. Priset, hvilket
direktörerna påstodo inbringa städerna en oskälig vinst, nedsattes
till 50 d. k.-m. pr läst af tjära och 120 d. k.-m. pr dito af beck, ])
och skulle detta gälla äfven för Viborg. Om becktillverkningen
stadgades, att Stockholm och Viborg skulle upphöra att sjuda
af egen tjära, men mottaga kompaniets och mot betalning bränna
den till beck. I de öfriga städerne skulle det i detta afseende
vara som förut. Qvantum ansåg regeringen omöjligt att
nedsätta, men trodde dock å andra sidan i strid med städernes
fullmäktiges yrkande vid riksdagen samma år, att det var tillräckligt,
och att klagomålen blott hade sin grund i en ojemn och olämp-
*) Detta var ett synnerligen lågt pris. Enligt gängse kurs gälde
riks-dalern nu eller strax efter 21 à 23 mrk k. m., d. v. s. mellan 5 ocli 6 d. k.
m., hvilket icke gör 10 rdr pr läst af tjära och omkring 22 rdr pr dito af
beck. Priset i privilegierna var 15 och 36 resp. Det tryckande i denna
åtgärd förökades än mer genom det stadgandet, att allmogen det oaktadt skulle
uppbära af borgaren den hittills vanliga betalningen, som var 3 d. k. m. pr
tunna eller 36 d. k. m. pr läst. På samma gång blef tunnans kanntal
redu-eeradt från 54 till 48 för att bringa tjärmåttet i öfverensstämmelse med det
nya plakatet om mått, mål och vigt i riket af år 1665. Som K. M. derjemte
trodde, att detta innebar någon förminskning i tunnornas storlek, anfördes
denna omständighet som ett skäl till prisets fällande, och man lät till och
med landshöfdingarne i Finland officielt tillkännagifva för bönderna, att de
nu egde rätt att leverera tjäran i tunnor af sex kannors mindre rymd. Sådan
var emellertid icke meningen och afsigten med denna åtgärd, utan saken hängde
tillsammans på ett alldeles särskildt sätt, som härmed må något närmare
utredas. När man 1648 satte tunnan till 48 kannor, ville man dermed göra
henne lik det då i tjärhandeln allmännast gängse måttet eller rostockertunnan.
Men vid verkställandet af detta påbud begagnade man icke rätt kannmått,
utan den så kallade »krögarekannan», som var så liten, att en rostockertunna
rymde 54 sådana. Genom besluten 1650 och 1654 rättades visserligen detta
missförhållande, i det tunnan då sattes till 54 sådane smärre kannor. Men
måttet fortfor allt jemt att utgöra ett stridsämne mellan de olika parterna i
tjärhandeln, så att regeringen slutligen nödgades låta förfärdiga och i
Stockholm uppställa en särskild likare för tjärmåttet. Kom så den ofvan nämnda
förordningen af 1665, som stadgade, att i hela riket en tunna mellan tvenne
botnar ej skulle räknas större än 48 kannor. Ifrån detta plakat kom
naturligtvis tanken att nedsätta kanntalet på tjärtunnan, och från uttrycket »ej
större än» möjligheten af den nämda missuppfattningen, hvilken
missuppfattning med stor sannolikhet kan anses ingifven af kompaniet. Men när
landt-männen, som naturligt var, lät det kungliga påbudet lända sig till
efterrättelse och gjorde måttet mindre, nekade kompaniet att emottaga sådana tunnor.
Tvisten drogs slutligen infor regeringen, som den 9 Juli 1670 resolverade, att
förminskningen i kanntal icke innebar någon nämnvärd förminskning i rymd,
och ålade allmogen att förfärdiga lika stora tunnor som förr. — (Se Stj. anf.
arb. III: 812; Res. på besvär af några socknar i Finland: Ilmola, Lapå,
Nerpes, Laijela, Malax och Laxfjerd).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
