Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att de store herrarne utom de tillfälliga utskeppningsfriheter,
som ofvan blifvit nämnda såsom understundom åt en och annan
beviljade, egt mera stående rättigheter att antingen sjelfva
utskeppa sina egendomars afkastning af beck och tjära eller också
att försälja den direkt till participanterna utom deras i
privilegierna stadgade qvantum. Genom ett påbud 1670 upphäfdes
dessa rättigheter, och skulle godset hädanefter försäljas till
närmaste stad att i dess qvantum inräknas l). På samma gång
medgafs befrielse från lilla tullen för den tjära, som fördes till
Stockholm från Viborg för att brännas till beck, och några
dagar förut hade stora sjötullen nedsatts till samma belopp, som
var stadgadt i 1648 års privilegiibref 2). Allt var dock förgäfves.
Till det öppna motståndet inför kongl. maj:t lade det misshandlade
borgerskapet ett doldt, men mera verksamt, nemligen den
hemliga utskeppningen, som vid denna tid antog synnerligen
omfattande dimensioner, och jemte andra orsaker bidrog att förhindra
det enda, som numera kunde bringa bolaget någon verksam hjelp,
eller konjunkturernas förbättring i utlandet. De förtviflade
direktörerna gjorde upp sin räkning samt begärde sitt entledigande,
men kunde icke finna några efterträdare. På våren 1671 måste
delegarne sammanträda till en allmän stämma för att öfverlägga
om kompaniets öde. Den 21 Mars blef man enig om beslutet,
som var märkligt nog. Först skulle 2 tredjedelar af
participanternas kapital afskrifvas, och blott en tredjedel hädanefter föras
dem till godo. Derefter skulle ny teckning ske af en summa
af 200 000 d. s. m. för att sålunda befria sig från fremlingarnes
välde. Vid denna teckning skulle gamla participanter ega
företrädesrätt att genom ny insättning uppfylla igen de afskrifna 2
tredjedelarne. Skulle, sedan alla participanter, som ville teckna
sig, gjort detta, något fattas i den faststälda summan, lemnades
teckningen fri för alla, men först och främst för de norrländska
och finska städernas borgerskap.
Detta förslag prisas af kommersekollegium i en skrifvelse till
kongl. maj:t såsom synnerligen lyckligt funnet och väl egnadt att
rycka upp kompaniets affärer; och troligt torde nog vara, att det
kunnat väsentligen förlänga dess lif, om det blifvit satt i verket 3).
Men nu kom dödsstöten från ett håll, hvarifrån man minst
väntat den. Regeringen, som alltid befann sig i penningebrist, var
vid denna tid skyldig en skotsk köpman i Stockholm, Jakob
Sempell, en större summa penningar. Denne, som ständigt legat
[1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
