Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i delo med kompaniet, passade nu på och lofvade att afstå sin
fordran, om han finge rättighet att bolaget oåtspordt utskeppa
4 000 läster tjära och beck. Trots kommersekollegii protest, som
ifrigt afstyrkte ett sådant medgifvande, gaf regeringen den äskade
rättigheten på vintern 1672 1. Då blef all vidare fortsättning
för kompaniet omöjlig. De som deltagit i den nya teckningen,
återtogo till största delen sina namn, och när leveranstiden kom
på våren 1672, vägrade direktörerna att vidare mottaga någon
tjära, emedan penningar saknades till densammas liqviderande.
Kompaniet hade alltså fallit och fallit väsentligen genom eget
förvållande. Att det icke gagnat hvarken de städer eller den
industri, som varit beroende af detsamma, torde framgå af det
föregående. Det tyckes derför hafva bordt vara klart för äfven den
enklaste slutledningskonst, att ett fortsatt upprätthållande af det hittillls
följda systemet icke kunde vara önskvärdt. Sådant yrkades också
från åtskilliga håll, och såsom ofvan nämnts hade städerna
särskildt redan 1670 i skrifvelse till kongl. maj:t sökt ådagalägga,
huru som man med monopolet kommit till ett resultat rakt
motsatt det, man förespeglat sig skola vinna med detsamma. Enda
räddningen vore derför att söka i dess upphäfvande och
tjärhandelns frigifvande ; en åtgärd för hvilken omständigheterna nu
borde vara mycket gynnande, alldenstund något vederlag för
rättighetens borttagande icke kunde behöfva komma i fråga. Men
andra mäktigare stämmor förde ett motsatt språk.
Kommersekollegium ansåg fortfarande att handelns frigifvande ofelbart
skulle bringa den i fremlingarnes våld, och sålunda kongl. maj:ts
undersåtar åter igen nödgas »dependere af utländingens discretion»,
riket till föga fromma. Äfven bland rådets och regeringens
medlemmar hade under den elfvaåriga kampen de liberala idéerna icke
vunnit någon nämnvärd terräng. Och de privata förslagen, som
från åtskilliga håll framstäldes, gingo nästan alla i
monopoliserande riktning, anseende som ett »fundament i tjärhandeln att
varan hölles i en hand».
Under sådana omständigheter bör det icke förundra, att när
frågan om tjärhandelns ordnande förekom hos regeringen, de svaga
stämmor, som höjdes för densammas frigifvande lätteligen
nedtystades 2). Ett annat förslag, att kronan nu, såsom äfven 1661
förordats, skulle öfvertaga handeln och ingå kontrakt med England,
[1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
