- Project Runeberg -  Historiskt bibliotek / Sjunde delen /
316

(1875-1880) With: Carl Silfverstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Frankrike och Holland, att de skulle blifva tjärans afnämare
samt vid skeppsbron i Stockholm gifva 20 rdr pr läst, stred emot
köpmännens intressen. Derför arbetade de deremot och lyckades
äfven att väcka de nämnda makternas misstro, hvarigenom det
omintetgjordes 1). I stället hade ett antal handlande och
kapitalister, bland hvilka befunno sig åtskilliga participanter i det
nu ramlade bolaget, förenat sig med hvarandra och inlagt till
regeringen en supplik att få tjärmonopolet öfverflyttadt på sig.
I spetsen för denna förening stodo en inflyttad holländare Filip
Botte, en annan utländing Jean de Flon, borgmästaren i
Stockholm Mårten Bunge m. fl., både utländingar och svenskar.
Förslaget upptogs i rådet den 23 Juli och blef, som det tyckes,
godkändt utan någon nämnvärd meningsskiljaktighet eller diskussion.
Härtill bidrog utom den doktrinära benägenhet för monopolet
äfven flera tillfälliga orsaker, som tydligen måste förlama mångens
motstånd. Rörelsen hade nemligen legat nere ända sedan vårens
början, och nu befann man sig redan på eftersommaren. Man
ansåg, troligen på goda skäl, att ifall handeln gåfves fri, under
då varande konjunkturer ingen tjära det året skulle kunna
utskeppas 2); och slutligen yttrades af riksdrotsen, att om
finnarne icke blefvo af med sin tjära till Mikaelsmessan, vore
landet ruineradt 3). Som man ser, visserligen tillfälliga, men
starka skäl.

Oktrojen för detta kompani, som erhöll namnet det
Renoverade tjäruhandelskompaniet, omfattade 10 år, och
utsträckningen i rummet var den i de föregående privilegierna
medgifna 4). Förhållandet till det gamla kompaniet bestämdes
så, att de båda bolagen icke skulle hafva något gemensamt
med hvarandra, men de af det gamlas participanter, som gjort
det ofvan omtalade tillskottet, skulle ega att ingå i det nya
för den tjära, som uppköpts för dessa penningar. Till föryttring
af sitt lager fingo de gamla participanterna 2 år, under hvilka
de nya ej skulle utskeppa något gods, men ändå inlösa af
städerna hvarje års qvantum. Den tjära, som icke var säljbar,
skulle få brännas till beck, och ingen annan, tills detta var
föryttradt, hafva tillåtelse att befatta sig med den handteringen.
Qvantum ökades för Viborg med 500 läster, så att kompaniets
hela belopp nu uppgick till 5,500 läster årligen 5). Betalningen
höjdes till 56 d. k. m. pr läst af tjära, och liqvid skulle följa

[1]


[1]
1) Rådspr. 10 Maj, 11 Maj och 23 Juli 1672.
2) Ingressen till privilegierna.
3) Rådspr. 23 Juli.
4) Direktörer blefvo: rådmannen i Stockholm Mårten Bunge, kammarrådet
Bartholl Ruudh och handelsmannen Klas Wilckens.
5) Härutinnan gjordes sedermera den förändringen, att 250 läster afdrogos
från Viborg och tillades de herrskaper, hvilkas underhafvande betalade sina
utlagor i tjära, och hvilka förut fått utom qvantum försälja denna till
kompaniet (jemför ofvan sid. 27).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:06:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/histbib/7/0324.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free