Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
bidrag t. sv. handelslagstiftningens historia.
321
utom hotas Sempell och alla andra med strängt ansvar, i fall de
»försökia något till Compagniets förfång, oförrätt och skada och
verket i confusion och obestånd att sättia» Men icke alltid
var lyckan lika bevågen. 1677 inlades af ett konsortium
penningemän ånyo en dylik ansökan, denna gång med förbindelse att gifva
högre tull. För att då icke förlora sina privilegier måste
kompaniet i stället åtaga sig denna förhöjning2). Äfven 1680
inlemnades en dylik ansökan, ehuru utan verkan, troligen mest
emedan man upptäckt, att det egentligen var engelsmän, som
stodo bakom det hela 3).
Med städerna fortsattes den af gammalt ärfda kampen.
Priset hade visserligen vid monopolets förnyande blifvit höjdt till
dalertalet. Men denna förhöjning blef utan tillräckligt praktiskt
gagn, emedan dalerns värde alltmer nedgick, så att nu 56 d.
k. m. ej utgjorde mer än 9y3 rdr sp. När nu dessutom äfven
landtmannens betalning var faststäld till 42 d. k. m. pr läst,
så hade borgaren 2l/3 rdr pr läst att bestrida alla
omkostnader med, hvaraf torde synas otvifvelaktigt, att behållningen
för honom icke kan hafva blifvit stor. Ej heller kunde detta
förhållande utjemnas genom affärernas utsträckning, ty det
fast-stälda qvantum qvarhöll försäljningen med nödvändighet inom
samma snäfva gränser. Enda möjligheten att undgå total ruin
låg i de ofvan påpekade lurendrejerierna. Trots alla
ansträngningar antogo ock dessa, som vi framdeles skola se, vid denna
tiden en allt större omfattning och hittade på allt flere
utvägar att gäcka myndigheternas vaksamhet samt utgjorde i
striden borgerskapets farligaste och verksammaste vapen; ty
inlagorna till regeringen förstod man att i det längsta göra
oskadliga4). Dessa omständigheter synas hafva gjort de stridande å
ömse sidor benägna för en uppgörelse i godo. En sådan kom
också till stånd på hösten 1676 mellan kompaniet och de finska
städerna vid Botniska viken, sedan participanterna ånyo fått sina
rättigheter bekräftade. Qvantum upphäfdes nu, och kompaniet
skulle vara skyldigt att emottaga allt, som erbjöds, men
borgerskapet i stället förbundet att ej sälja sin vara till någon annan.
Stj. anf. arb. IY: 96, 16 Juni 1675. Såsom skäl till detta beslut
anföres också nödvändigheten att undertrycka den skadeliga sed, som insmugit
sig, att »när några redliga och fosterlandsälskande män med stor risk och
omkostnad inlåtit sig på något allmännyttigt företag, och den tiden kommer,
att de skola skörda en förtjent vinst deraf, andra, som under den farliga
tiden hållit sig undan, komma fram och genom skenfagra förslag söka draga
till sig densamma.»
2) R. A.; Palmsk. saml.; K. M:s resolution, Åsum d. 26 Mars 1677.
3) R. A.; Palmsk. saml.; skrifvelse från kommersekollegium till K. M.
d. 12 Mars 1680. Ibid. ett blad dat. 1680.
4) Sålunda hände det, att man, kunde hindra en klagoskrift under åratal
att komma under ompröfning, och det fastän K. M. på riksdsgarne upprepade
gånger lofvat dess skyndsamma afgörande. R. A.; B. tj. k. 1648—1714; handl. %
ang. tj. k.; norrländska städernas inlaga till K. M. 1679.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
