Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
BIDRAG T. SV. HANDELSLAGSTIFTNINGENS HISTORIA.
323
kunde bruka en så præjudicerlig egennyttighet och de
främmandes förargelse, att de i Stockholm utan något äfventyr eller
besvär Vtaga centum pro cento i ge vinst och rede betalning; sa
är sådant icke en allmän riksens nytta, utan den allmänna skada».
— Och vidare kunna väl sådana varor som koppar och jern
läggas upp att trycka marknaden med, men icke tjära, som dels
läcker bort, dels förderfvas af ålder, så att gammal vara aldrig i
marknaden kan täfla med ny.
Ytterligare har kompaniet sagt: låt vara att städerna kunna
förblifva behållna, om handeln gifves fri, så är det blott möjligt
derigenom, att de förtrycka allmogen, och denna sålunda blir
lidande. Men, säga städerna, på ofvan uppgifna skäl torde det
icke vara att befara, att tjärans pris någonsin kommer att sjunka
under det, som kompaniet nu gifver. Tvertom bör det ofta
blifva högre. Derför är i det hänseendet icke någon fara för
handen. Och för öfrigt är det just under monopolet, som
bönderna fara illa; alldenstund upp stadsb orgarn e, som nu icke
hafva någon kredit hos stapelstadsborgarne, icke heller kunna
lemna bönderna någon sådan och dessutom ofta nödgas mindre
noggrant iakttaga stadgarne till deras förmån, emedan
kompaniet så dåligt håller privilegierna emot dem sjelfva.
Slutligen visar tjäran från södra Sverige, huru förträffligt man kan
reda sig utan kompani 1).
I krigstider är att observera, att man då kan utskeppa
tjära utan kompani lika väl som koppar och jern, och som man
kan inskeppa salt. Men skulle likväl något svårt inträffa, så
är det lättare för alla städerna att »med samnad hjelp» bära
det än för några få privati; helst som erfarenheten lärt, att så
länge allt går väl, fråga de föga efter de andres bestånd, men
när någon svårighet inträffar, strax emendicera de sina
privilegiers förbättring, »men vi få icke åtnjuta hvarken privilegier
eller kontrakter».
Dessa, som det tyckes, i allmänhet så talande skäl förklingade
dock ohörda i rymden. Redan samma år, som de framstäldes,
försäkrade kongl. m aj: t particip anterna att hafva dem i åt anka
vid de fruktade underhandlingarne på fredskongressen i
Nimwegen samt att gifva sina sändebud befallning att, om än alla
andra kompanier måste lemnas åt sitt öde, i alla fall laga så,
att tj ärh an del skomp aniet åtminstone skulle få oafkortadt åtnjuta
sina i privilegierna oktrojerade år2). Löftet blef också infriadt,
ty i fredstraktaten med Generalstaterna i Okt. s. å. måste
Sverige visserligen lofva att upphäfva alla sina kompanier,
men hade lyckats för tjärhan delskomp aniet utverka ofvan an-
*) Detta sista är tydligen ett falskt skäl. Den södra tjärans liöga pris
berodde naturligtvis högst väsentligt derpå, att kompaniet höll sin så dyr.
2) R. A.; B. tj.-k. 1648-1714; k:s und. uti.; fört. på konfirmationer
för det Renov. tjäruhandelskomp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
