Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324
0. fyhltvall.
38
tydda undantagsförmån. — Att det sålunda icke var någon
inre öfvertygelse hos administrationen om åtgärdens rättvisa
och ändamålsenlighet, som förestafvade tjärhandelns frigifvande
1682, torde på grund häraf ligga i öppen dag och bestyrkes
dessutom än mer, af hvad man under den följande tiden både
talade och gjorde. Ty det är klart att tillståndet icke med
ens kunde blifva tillfredsställande. Tvärtom var det nödvändigt,
när de konstlade stöden föllo, att rörelsen i början skulle sjunka
ned till den punkt, der den på grund af de bestående
förhållandena borde befinna sig. Detta var också hvad som hände.
Afsättningen blef trög och priset till följd deraf ringa.
Stapelstädernas borgare, som nu skulle bestrida exporten, saknade
dertill erforderliga skepp och penningar. Dertill kom, att
ut-ländingarne genom kompaniet blifvit afvande att såsom före
dess inrättande, af sig sjelfva besöka åtminstone Finlands
hamnar, då utförseln vanligtvis skedde under form af återfrakt.
Utskeppningslägenhet måste derför vanligen enkom anskaffas,
och som farkosterna i allmänhet måste gå tomma till riket, blef
denna mycket dyr. Och hade varan ändtligen lyckligt och väl
kommit öfver till utrikes ort, blef den der ofta för långa tider utan
afnämare, måste uppläggas mot dryga omkostnader och ej
sällan till slut bortslumpas med förlust. Hvad som sålunda
träffade stapelstadsborgaren på de utländska marknadsplatserna,
upprepades på de inländska försäljningsställena med hänsyn till
bönder och uppstadsborgare, och olägenheterna sträckte sig
äfven till de södra orterna1). Att den kortsynta mängden i
sina betraktelser öfver dessa förhållanden skulle förbise det
rätta sammanhanget mellan orsak och verkan och blott erinra
sig kompaniets tid, då man dock kunnat påräkna någon
afsättning af det, man hade att försälja, bör icke väcka någon
förvåning. Men äfven regeringen lät vilseleda sig af dessa för
handelns frihet skenbart ogynnsamma resultat, icke betänkande,
att äfven dessa olyckor hade sin egentliga grund i monopolet,
som under sin nära trettiofemåriga tillvaro icke blott
ekonomiskt utsugit borgerskapet, utan äfven väsentligen bidragit att
beröfva detsamma ali handelsvana och affärsduglighet. Den
aldrig i sjelfva verket öfvervunna fördomen mot den fria
handeln fick alltså ny näring och eggades än mer genom de
egennyttiga deklamationerna af monopolets vänner. I stället för att,
såsom landshöfding Douglas vid ett tillfälle längre fram
föreslog, tillåta äfven andra städer än stapelstäderna deltaga i tjä-
*) R. A.; B. tj. k. 1648—1714; k:s und. uti.; memorial, tjärhandeln
angående, 1712. I Öster- och Vesterbotten fick bonden ofta ej mer än 5 à 6
mark k. m. pr. tunna. Ders. Palmsk. saml.; en kort undervisning om
beskaffenheten af tj. h. i Sverige med anledning af v. Haarens skrift till K. M.,
7 Nov. 1690.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
