Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336
o. fyhrvall.
10
besöka Estlands och Ingermanlands städer och i Nyen
höjdes tullen till samma belopp, som utgick från öfriga hamnar
under det svenska väldet. An strängare blefvo förordningarne
och inskränkningarne efter 1689. I detta års privilegier
utvidgades ofvanstående förbud med afseende på Stockholm
derhän, att ali handel derstädes inskränktes till kompaniet, ehuru
mot skyldighet för detta att lemna den tjära, den inhemska
förbrukningen behöfde till inköpspris. Men snart var äfven
detta otillräckligt. Den lockande förtjensten eggade till nya
uppfinningar i konsten att gäcka vaksamheten hos såväl
kompaniets som kronans tjenare En bland de mest vinstgifvande
af dessa, och som äfven, innan misstankarne blifvit riktade
på densamma, lätt sattes i verket, var, att t. ex. en borgare i
Norrköping uppgaf sig hafva sålt ett parti tjära till en annan
i Yestervik och på den grund fick det utklareradt från sin
hemort. Men kommet till sjös ändrade skeppet kosa och styrde
till någon utländsk hamn, der varan afyttrades.
Öfriga åtgärder som man ansåg sig både kunna och böra
än vidare tillgripa för dylika missbruks stäfjande, voro sådane,
att man nu för tiden måste anse dem såsom i högsta grad både
våldsamma och godtyckliga. När privilegierna förnyades år
1697, stadgades, att ingen borgare vare sig i stapelstad eller
uppstad, som låg vid kusten, fick göra affärer i tjära med en
borgare i en annan dylik stad; liksom öfverhufvud allt förande
af denna vara dylika städer emellan förbjöds. Ej heller fingo
bönder och uppstadsborgare forsla någon tjära till en sjöstad,
som ej hade något levereringsqvantum till kompaniet sig
tilldeladt. Vidare förbjödos tullnärerna att förpassa ett skepp,
som intagit tjärlast, förrän direktörernas eller deras ombuds
frisedel på densamma blifvit för dem uppvisad, vid äfventyr
att eljes få svara så väl för tull och rekognition som för sjelfva
varan2). Och slutligen betogs allmogen rätten att upplägga
sin vara der den fann det beqvämligast. Detta fick endast ske
på vissa af öfverheten förordnade lastageplatser och städernas
köpingar, och när borgaren der hade tillhandlat sig densamma,
skulle hela partiet vara bortfördt och upplagdt på stadens
tjär-hof inom en viss af guvernören eller landshöfdingen utsatt tid.
Till detta ställe skulle äfven allt gods, som af allmogen direkt
infördes, genast forslas, och intet få stanna i staden, mer än
Stj. anf. arb. III: 818; K. M:s res. på tj. komp:s postulater, d. 22
Juli 1670. — R/A. ; B. tj. k. 1648 1714; tj. k:sakta; odat. skrifv. — Stj.
anf. arb. III: 950; det renov. tj. k:s priv. — R. A.; Palmsk. saml.; K. M:s
res. d. 10 April 1674 och flerstädes.
2) Redan förut hade en dylik förordning på det Renoverade kompaniets
begäran utfärdats med hänsyn till den olofliga exporten af finsk tjära från
Estlands och Ingermanlands hamnar — R. A.; Palmsk. saml.; K. M:s res.
10 April 1674.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
