Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
bidrag t. sv. handelslagstiftningens historia.
337
det lilla, som någon knnde behöfva till husbehof. I
tull-jurnalerna skulle antecknas, huru mycket hvar och en
uppköpte, och borgarskapet på begäran vara skyldigt att inför
kompaniet göra reda för, på hvad sätt det användt det
qvantum, som ej försålts till detta senare. Öfverträdelser af alla
dessa stadganden straffades med konfiskation och 4 d. s. m. i
böter för hvarje tunna, som togs i beslag; ja med spöslitning
i händelse af brist på tillgångar till böterna l).
Becksjuderiet var liksom tjärhandeln en stadsmannanäring,
som också rönte mycken inverkan af monopolet. I de första
privilegierna 1648 erhöll kompaniet såsom nämndt rätt att efter
sin egen lägenhet bestämma såväl tillverkningens belopp i dess
helhet som hos hvarje serskild beckbrännare. Detta hade till följd,
att tillverkningen drog sig från de aflägsnare och mindre städerna
till Stockholm, hvarest en borgare Anders Jönsson under
1650-talets senare år synes hafva varit på god väg att slå under sig
största delen af denna handtering. De lidande städernas klagomål
voro länge fruktlösa2). Men när ständerna på riksdagen 1660
äfven besvärade sig öfver detta förhållande, utkom en befallning,
att beckbränneriet skulle »blifva på den orten, der tjäran första
gången kom till stad» 3). När sedan det Förnyade kompaniet
hårdt tryktes af sitt stora lager af dålig, osäljbar tjära,
begagnades, som vi sett, tillåtelsen att bränna beck såsom ett medel att
hjelpa det ur dess förlägenhet. Det fick alltså redan 1662
rättighet att tillverka 2,000 läster4) pr år. 1665 borttogos alla
band i detta hänseende, och 1668 förpligtades de största
beck-sjudarne, nemligen de i Stockholm och Viborg att upphöra med
ali tillverkning för egen räkning och i stället mot betalning
sjuda af kompaniets osäljbara tjärar>). I de botniska städerna
skulle visserligen allt vara som förut, men tillverkningen der
nedgick dock snart derhän, att sådane som förr fått koka 100
läster pr år nu blott fingo tillverka 25, 6) och slutligen upphäfdes
ali enskild beckfabrikation, tills all den tjära, det Renoverade
kompaniet mottagit af sin företrädare, blifvit slutbränd 7). — I
1689 års privilegier återkom man till de ursprungliga
stadgandena, hvarvid det också i det följande förblef utan några
Stj. anf. arb. Y: 660 och Y: 889; 1697 och 1702 års privilegier.
— Ders. Y: 736; kongl. maj:ts bref till kommersekollegium, d. 4 Nov. 1698.
2) E. A.; B. tj. k. 1648—1714; handl. ang. tj. k. odat.; suppl. fr. det
gemene borgeskapet i Öster- och Vester-botten d. 12 April 1655 om att få
behålla beckbränneriet. Ders. reg. 13 Mars 1660; G:la Karleby begärt att
återfå beckbränneriet.
3) R. A.; B. tj. k. 1648 -1714; tj. k:s akta; K. M:s res. 21 Nov. 1660.
4) Stj. anf. arb. III: 75; K. M:s res. 18 Juni 1662.
5) Stj. anf. arb. III: 333; K. M:s res. f. tj, k. 28 Maj 1665.
6) R. A.; Palmskölds saml.; suppl. fr. de Österbottniska städerna t. K.
M. 1670; o. Herst.
7) R. A.; B. tj. k. 1648—1714; tj. k:s und. uti.; K. M:s bref, 10
Apr. 1674.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
