Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
372
otto sjögren.
18
hvilken »ej ville predika och förrätta actus parochiales på tyska».
Med anledning deraf uppsatte de residerande ett förständigande
till genaralsuperintendenten att i detta förhållande skaffa ändring.
Till Ordnungsgericht i Ëigiska kretsen utfärdade de också en af
Patkul uppsatt »constitution» angående förvaltningen af
ridderskapets allmänna medel. Betecknande nog utfärdade det
residerande utskottet dylika skrifvelser till myndigheterna direkte med
förbigående af generalguvernören.
På Patkuls förslag hade landtdagen beslutat att i
ridderskapets namn låta de residerande uppsätta till konungen en supplik
i fråga om reduktionen. »Att af en öppen landtdag», säger
Jan-nau, »fullmakt gafs åt enskilda deputerade att i hela
ridderskapets namn förelägga konungen en besvärsskrifvelse och ändå
datera denna skrift från landtdagen, är en handling som ingalunda
kan försvaras». Patkul blef äfven den, som författade nämnda
skrifvelse. Någon närmare granskning från. ridderskapets sida
synes ej hans opus hafva blifvit underkastadt, enär det tillkom
efter landtdagens slut och åtskilliga adelsmän sedermera påstodo
sig hvarken hafva hört eller sett det. En sådan granskning
hade dock väl behöfts för detta praktstycke af den Patkulska
vältaligheten, der lidelsens glöd på mer än ett ställe i
öfverdrif-ter och förstucket hot bryter fram genom de underdåniga
talesätten 1). Det yttrades deri bland annat. »När förtryckte
undersåtar först i tålamod lida allt möjligt och sedermera, när
krafterna ej längre förmå bära tyngden, vända sig med ödmjuk
förtröstan till sin konung samt bedja om hjelp och bönhörelse,
då äro vi förvissade om, att" det ej annorlunda uttydes än som
bevis på deras tillgifvenhet och förtroende. Nöden och eländet
i vårt arma fädernesland äro så stora, att våra grannar se det
med bestörtning och vi sjelfva blygas för att omtala vårt
tillstånd. Hittills hafva vi med underdånig vördsamhet och stilla
lydnad låtit gå öfver oss allt hvad menskligt tålamod kan bära,
i förhoppning, att en sådan vår orubbliga trohet skulle beveka
E. M:t till nåd. Nu har dock olyckan blifvit så stor, att här
kräfves icke allenast förhoppning om hjelp, utan verklig hjelp.
Landets verkliga tillstånd är E. M:t icke bekant, ty det har af
åtskilliga personer blifvit falskeligen afmåladt som lugnt och
lyckligt. Vi känna icke sådana herrars driffjedrar; gifve Grud,
att rätta namnen derpå icke vore egennytta och lycksökeri. Men
att öppet omtala sanna förhållandet, dertill känna vi oss drifne
dels af den yttersta nöd, dels af den hyllningsed vi 1687 aflagt,
då vi lofvade vid lif och salighet att icke förtiga hvad som kan
vara E. M:t nyttigt att veta». Det följde derefter klagomål
öfver reduktionen, förhöjd russtjenst, ökade skatter m. m. Sedan
Böneskriften i hennes helhet är införd Libell. Bil. M. samt hos
Schirren. Originalet finnes på riksarkivet (Biogr. Patkul).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
