- Project Runeberg -  Historiskt bibliotek / Sjunde delen /
373

(1875-1880) With: Carl Silfverstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

27

johann iieinhold patkul.

373

tillades: »Under de svåraste krigstider, som öfvergått Lifland,
hafva vi aldrig erlagt så dryga gärder, som nu midt under
freden. Ja, vi kunna försäkra, att, ifall den högste Gruden förelade
oss att välja mellan å ena sidan ett svårt krig med våra
fiendtliga grannar, å den andra vårt närvarande olyckliga tillstånd, så
veta vi i sanning ej, om icke det förra vore bättre att undergå».

Skriften, i ridderskapets namn undertecknad af
landtmarskalken och fem landtråd, afgick, odaterad, i slutet af Maj och
mottogs den 12 Juni af konungen som då vistades i Upsala.
Det passionerade språket, de öfverdrifna påståendena och de
obevista insinuationerna (riktade både mot Hastfer och mot
konungen sjelf) voro egnade att starkt uppreta. »Man tyckte sig»,
yttrar Carlson, »redan på afstånd höra upprorets stämma».
Skriften, hvilken syntes stiliserad mera för att slå an på allmänheten
än att upplysa konungen, begagnades äfven i uppviglande syfte:
man drog försorg om, att den trycktes samt öfversattes på
svenska, och den utspreds i mångtaliga exemplar såväl i Lifland som
i det egentliga Sverige; den var till och med i allmänhetens
händer, innan den kom i konungens. Att den hos Karl XI
väckte förtrytelse var således icke att undra på, än mindre att
Hastfer, nu återkommen från sin utländska resa, fann de mot
sig gjorda angreppen högst sårande. Den senare ålades att, så
snart han återvändt till Lifland, ånyo sammankalla ridderskapet
och förehålla det samma, att det ej vore nog att framkomma med
klagoskrifter, man borde ock bevisa det man klagat öfver ; tillika
befaldes, att undersökning skulle anställas angående skriftens
författare samt huruvida den blifvit på landtdagen uppläst (så
litet underrättad var konungen om verkliga förloppet). Hastfer
skulle ock erinra, att landtdagen väl varit berättigad att föreslå
residerande landtråd, men ingalunda att tillsätta residerande
deputerade samt att det öfver hufvud vore förbjudet för i tjenst
varande officerare att dylika uppdrag mottaga2). Soop fick för
sin efterlåtenhet förebråeelser, som sannolikt voro välförtjenta.

Enligt befallning sammankallade Hastfer efter sin återkomst
till Lifland ridderskapet till en landtdag i Riga (Sept. 1693). Här
hölls ett slags räfst i anledning af den anstötliga Suppliken,
hvilken punkt för punkt genomgicks. Förhandlingarna voro stormiga.
Flertalet ville i hufvudsak vidblifva Suppliken, men ingaf
slutligen en skrifvelse (af 4 Oktober), deri man sökte ursäkta och
afbedja de misshagliga uttrycken i densamma; andra anmälde, att
de antingen ej vetat af den åtalade Suppliken eller ogillat och
motsatt sig den. Hastfer infordrade nu samtliga akterna såväl
för denna som för föregående landtdag; men ridderskapet vägrade

*) Replica (s. 180). Af Rechtl. Resp. s. Bl ser man, att den afgått
den 30 Maj. Tvifvelsutan ville man ej utsätta ett datum, som antydde, att
den tillkommit efter landtdagens slut. Se Jann.au II. 359.

2) Jannau II. 361.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:06:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/histbib/7/0381.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free