- Project Runeberg -  Historiskt bibliotek / Sjunde delen /
375

(1875-1880) With: Carl Silfverstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

27

johann iieinhold patkul.

375

gått så långt, att han »helt ursinnigt slagit några blodiga och
lama så att de måst bäras halfdöda til] läkaren.»

Underguvernören fälde ej dom, men sände handlingarne i
målet jämte ett betänkande till Hastfer, hvilken öfverlemnade
dem till konungen. Patkul vände sig nu äfven till konungen
med en skriftlig inlaga, deri han besvärade sig öfver krigsrättens
förfarande ’). Nu anbefaldes Hastfer i kongl, skrifvelse att
under eget presidium upptaga krigsrättens undersökning angående
kaptenernas förfarande samt befordra målet till skyndsam
afslutning.

Patkul har vid flere tillfällen beskyllt Hastfer för att hafva
förföljt honom af personlig fiendskap. För konung August
uppgaf han, då anslagen mot Riga smiddes, att han genom ett
samtal med Karl XI om Rigas befästning och en promemoria, som
han i ämnet inlemnat, ådragit sig ökad ovilja af
generalguvernören2). För pastor Hagen, hvilken beredde honom till döden,
omtalade han, att groll uppstått mellan honom och Hastfer på
grund af bådas kärleksförhållande till samma fruntimmer 3). Den
första uppgiften, osannolik i sig sjelf, stod i sammanhang fia ed
Patkuls skryt öfver sina insigter i fortifikationen; den andra hör
till de historier af konstaterad osannfärdighet eller högst
misstänkt sanning, hvilka han under sin dödsberedelse uppdukade
för den fromme prestmannen. Den ovilja, som Hastfer
tvifvelsutan hyste mot Patkul, hade sin tillräckliga förklaringsgrund i
dennes förolämpande utlåtelser och uppviglande verksamhet4).
Det förfarande, som han iakttog i den Helmersenska saken, var
visserligen öfverdrifvet strängt; kan hända sökte man här en
förevändning att »komma åt» Patkul, i händelse denne skulle
slingra sig undan ansvaret för sina politiska förseelser; möjligt
ock, att dennes uppviglingsförmåga mest fruktades i hans
militära tjenstgöring.

Af den 5 Juni. Libell. Bil. T. Af denna uppsats synes, att P.
blifvit skild från kompaniet (von der Compagnie gebracht). Carlsons uppgift
(Y. 175) att ban »transporterades till ett regemente i Finland» måtte bero på
något missförstånd. I Lifland voro två finska regementen förlagda.
Oriktigt sätter ock Carlson denna transport i sammanhang med landtdagen 1693.

2) Bedenken über das Dessein Schweden zu bekriegen.

3) Efter Hagens berättelse är denna historia upptagen af Fassmann
(Gespr. im R. der Todten) och Gadebusch (Liefl. Bibi. II: 332). Patkul stod i
intimt förhållande till en fröken Lindenstjerna. Se Löwenwoldes bref af den
1 November 1694. Riksark. Livon. n:o 490. Men till någon rivalitet med
Hastfer torde ej något spår finnas.

4) Nordberg (1: 59) härleder första upprinnelsen deraf från P:s
förhandlingar som deputerad. Imellertid torde P. ännu vid sin återkomst från
Stockholm stått någorlunda väl hos generalguvernören, enär han af denne mottog
ett gr ann laga förtroendeuppdrag (Schirren p. 148). Genom relationen,
cleli-beranda och sitt handlingssätt som residerande begick han imellertid nya
för-närmelser. Om Hastfer någon tid »förbländat» Patkul (enl. dennes ord till
Hagen), så- måtte det varit genom sitt tålamod.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:06:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/histbib/7/0383.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free