- Project Runeberg -  Historiskt bibliotek / Sjunde delen /
377

(1875-1880) With: Carl Silfverstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

27

johann iieinhold patkul.

377

de tilltalade herrarne hvar för sig, men omständligast mot
Patknl, både emedan han var anklagad för de flesta och
största förbrytelserna och derför att han var den ende, som
egentligen bjöd till att försvara sitt förhållande1).

Såsom åklagare fungerade statssekreteraren, nyutnämnda
hof kansleren Johan Bergenhjelm, en för sin lärdom utmärkt
samt i statens värf mycket pröfvad och använd man. Det
kunde tydligt märkas, att han anbefalts drifva verket med ali
stränghet äfvensom att han i underdånigt tjenstenit väl hårdt
betonade den oinskränkta konungamaktens anspråk; men i hans
med grundlighet och klarhet uppsatta skrifvelser uttalar sig
också, stundom i sköna ord, en fast pligttrohet och en allvarlig
rättskänsla.

I April börjades rättegången mot Budberg, Cronstjerna
och Vietinghoff, hvilkas svaromål mest bestod i underdåniga
suppliker om nåd och försköning från rättegången2). Något
senare upptogs Patkuls mål. Åklagarens libellus upplästes
den 5 Juni. Här åklagades Patkul för de vrängda
framställningarne och förgripliga utlåtelserna i relationen, för
uppsättandet af deliberanda, för instruktionen åt de residerande samt
för hans delaktighet i dessas åtgärder. Vidare stäldes han till
rätta såsom uppsättare af den anstötliga böneskriften samt för
att hafva anstiftat och deltagit i kaptenernas »sammanrotning»
mot öfverstlieut. Helmersen.

Relationen hade visserligen af Patkul blifvit uttagen ur
ridderskapets kansli, men ridderskapssekreteraren Segebade hade
dessförinnan tagit en afskrift af densamma, och denna var nu
i Bergenhjelms hand. Budberg hade urskuldat sig med att
»Patkul såsom meddeputerad påtagit sig secretarii vices» och
sade sig hafva »presumerat om Patkul icke mindre än om en
annan secretario fidem protoeolli, såsom af en ärlig man borde
presumeras». Såsom relationens författare åtalades Patkul
egentligen derför, att han uti denna inmängt satser af upphetsande
och förgripligt innehåll, dem han till en del föregifvit sig
hafva uttalat under muntliga samtal, hvilka i vederbörliga
protokoll antingeji icke eller ock annorledes voro upptagna.
Han hade refererat, att han »än tillsammans med Budberg än
ensam, dels med H. M:t, dels i senaten och i
reduktionskommissionen fält sådana ord, som han dock aldrig (vid dylika
tillfällen) hafver fält eller onäpst fått fälla». I sådana ord
hade han uttalat tadel öfver H. M:ts åtgöranden, isynnerhet

^ Handlingarna i målen finnas på riksarkivet, saml. Livoniea n:o 473,
475 (Mengden), 474 (Budberg), 477 (landtm), 480 (Vetinghoff), 479 (Patkul),
484 (codex rationumV

2) Två landtråd, Eichau och Ceumern, voro med döden afgångna. Streiif
v. Lawenstein och Schlippenbach friade sig med värjemålsed. Kelch, Li eil,
Hist. Contin. p. 38.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:06:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/histbib/7/0385.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free