- Project Runeberg -  Historiskt bibliotek / Sjunde delen /
379

(1875-1880) With: Carl Silfverstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

27

johann iieinhold patkul.

379

på honom så mycket tyngre ansvar, som han var en i
konungens tjenst stående officer».

Ehuru tjenande officer, hade vidare Patkul tillträdt den
förgripliga befattningen som residerande utan sin förmans,
generalguvernörens, vilja och vetskap. Han gjordes äfven
ansvarig för uppsättandet af instruktionen, i kraft af hvilken de
residerande upphäft sig till förespråkare och defensores, fastän
det blott tillkommer Kongl. Maj:t atl i fall af nöd lemna
behöflig hjelp och handräckning. »Det hade lätt kunnat hända»,
yttras det, »i fall denna instruktion skolat efterlefvas, att om
hans förman, generalguvernören, velat tilltala eller näpsa en
adelsman, Patkul såsom den senares förespråkare och försvarare
kunnat lägga sig deri, sätta sig upp mot sin höge förman samt
så blifva orsak till allahanda upplopp och oväsen i fästningen».
De residerandes åtgärder åtalades som egenmäktiga,
isynnerhet skrifvelsen med anledning af Löwenwoldes^anmälan, hvilken
dessutom vore obefogad, då Löwenwolde och hans tyska familj
vore inom församlingen de ende, som ej begagnade det språk,
hvilket af predikanten talades.

Patkul hade vidare »uppsatt en hård och af bitterhet
öf-verflödande skrifvelse, liksom han äfven med de andra
residerande rådslagit derom och ändtligen bragt det så långt, att
den blifvit af landtråden och landtmarskalken utan
dato^under-skrifven och till Kongl. Maj:t inlemnad»; dervid ålåge honom
att bevisa de många obestyrkta hårda anklagelser och
påståenden, som i skriften förekomma.

Slutligen androgs, hurusom Patkul, genom angifvelseskrifter
förgått sig mot sin förman, öfverstlieut. Helmersen, »klagandes
honom derigenom ohemult än och brukandes deri en hop med
hot och undsägelser af desperation samt andra svåra och
otillbörliga expressioner». Häri låge en straffvärd insubordination,
hvilken genom kaptenernas gemensamma, på Patkuls
bedrifvande skedda undertecknande antagit karakteren af myteri.
Patkul hade äfven under pågående ransakning olofligt afvikit,
indirekte beskyllt krigsrätten för bristande samvetsgrannhet
och inför konungen fört smädligt tal om generalguvernören.

På grund af dessa klagopunkter yrkades å -Patkul förlust
af lif, ära och gods.

På åklagarens libellus svarade Patkul med en »exceptio»,
som inlemnades den 18 Juni. Han började med en erinran
om den honom gifna lej den, hvilken väl ej vore afsedd blott
»att inlocka honom i Kongl. Maj:ts territorium» samt åberopade
mångordigt sitt goda samvetes vitnesbörd, att han ej haft
för afsigt att kränka konungens majestät, utan blott visat prof
på kärlek till sitt fosterland, samt att han genom sitt
försvarande af adelns rättigheter äfven handlat i konungens intresse.
Relationens afgifvande försvarade han, enär de deputerade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:06:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/histbib/7/0387.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free