Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
380
OTTO SJÖGREN.
18
dervid handlat enligt dem af ridderskapet gifven instruktion;
den hade ock blifvit på landtdagen offentligt i
underguvernörens närvaro uppläst och gillad. Den funnes för öfrigt numera
ej till i original, enär detta vore af honom sjelf uppbrändt,
och det af Bergenhjelm meddelade utdraget vore ett
»instru-mentum mutilum, mancum et imperfectum», i hvilket mening
och sammanhang fattades och blott de för Patkul graverande
styckena utplockats. I fråga om deliberanda lemnade han
derhän, huruvida han vore den sannskyldige författaren, samt
betecknade dem blott som en enskild promemoria, hvilken af
sekreteraren form vidrigt bifogats till landtdagsrecessen; de hade
dessutom endast haft till syfte försvaret af ridderskapets
rättigheter, hvari icke låge något ’förgripligt. De residerandes
tillsättning sökte han försvara som laglig, enär den vore af
underguvernören lemnad utan anmärkning, och deras åtgärder
som enliga med instruktionen ; men han vidrörde deremot föga
frågan om lagligheten af just denna instruktion, hvarpå dock ~
största vigten blifvit lagd. För den misshagliga böneskriften
sköt han skulden på det församlade ridderskapet och
betecknade sig blott som uppsättare af conceptet till den samma.
Angående Helmersen upprepade han sina redan anförda
argument med tillägg, att krigsartiklarne medgåfve samfälda
klagomål af manskapet, i händelse detta af sina förmän olagligt
behandlades. Uttrycken i skrifvelsen till konungen ursäktades
dermed, att de i sin tyska urskrift ljödo mildare än i den
svenska öfversättningen.
I en replica (inlemnad den 4 Juli) angrep i sin ordning
Bergenhjelm skarpt de försvarsskäl, som anförts i exceptio.
Beträffande det af Patkul åberopade samvetets vitnesbörd
yttrade han: »Det kan endast upptagas som en stor djerfhet, att
han contra acta et probata vill beropa sig på sitt samvete,
liksom vore här en sak, som hör till forum conscientiæ eller
Gruds dom, då den dock verserar i foro civili eller den
verldsliga rätten, hvilken icke dertill är förordnad att grunda en
dom på blott samvetet, hvarpå han rosar sig, utan på acta et
probata, då också nogsamt bekant är, att, såsom enhvar i egen
sak är blind, • så håller man ock Patkuls samvete för irrigt,
tills han mot acta et probata uppvisar ett giltigt contrarium».
Han tillägger: »Så är ock isynnerhet med dem gement, som
med ilskefulle och upproriske tankar umgås, att de bemantla
och förkrydda deras sak dels med ett inbilladt godt samvete,
dels med intention att söka salutem republicæ dels med
föregifvande af höga öfverhetens intresse, hvilket missbruk Patkul
af catilinariis principiis insupit hafver». Patkuls förklaring, att
han med sin relation handlat enligt ridderskapets uppdrag,
hörde ej till saken; det vore ej fråga om, hvarför han afgifvit
relationen, utan frågan vore, med hvad rätt han missbrukat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
