Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
johann iieinhold patkul.
381
nämnda uppdrag till att dels directe dels indirecte fälla vidriga
omdömen samt derigenom »hos ridderskapet intrycka den opinion,
som om Kongl. Maj:t icke vore befogad till reduktionen, utan
det ännu stode enhvar fritt att henne ändra, qvälja och
kullstöta»; detta vore ej, såsom Patkul föregifver, en causa publica,
som rörde ridderskapet, utan det vore en causa privata som
rörde honom sjelf och hans me dundertecknare ; att relationen
blifvit vid landtdagen offentligen uppläst, minskar ej, utan
tvärtom ökar hennes brottslighet; originalet hade, såsom Patkul
påstått, genom dennes eget förvållande blifvit förstördt, hvilket
dels vore otillbörligt, då det såsom offentligt aktstycke måste i
ridderskapets arkiv förvaras, dels ock vitnade om dåligt
samvete hos gerningsmannen, då väl ej relationen blifvit förstörd,
om den varit »redligt och ärbart» uppsatt. Att Patkul vore
den sannskyldige författaren till deliberanda hade redan vid
den i Riga anstälda räfsten blifvit styrkt och kunde ytterligare
bevisas genom hans renskrifvares vitnesmål; att sekreteraren
bifogat dem till recessen, vore välbetänkt, helst nämnde recess
i ett par punkter hänvisar till dessa deliberanda. De vore för
öfrigt ingalunda en blott promemoria, ty en sådan plägade ej
vara uppstäld på ett så resonnerande och anstötligt sätt; hvad
till slut angår försvaret för ridderskapets rättigheter, så vore
dervid att skilja mellan tillåtet och otillåtet. Angående de
residerande anmärktes, att deras tillsättning, för att kunna
gälla som laglig, kräft formlig stadfästelse af generalguvernören ;
men hufvudsakliga förbrytelsen låge dock i deras instruktion,
hvilken åsyftade ingrepp i öfverhetens myndighet. Såsom
böneskriftens uppsättare vore Patkul bevisligen underkastad ansvar
för den samma; skulden kunde ej vältras på samtliga
ridderskapet, enär, såsom det vid räfsten 1693 visade sig, en del af
detta ej varit med om nämnda skrifts afsändande. Angående
de klagande kaptenerna, så hade de ej kunnat bevisa sin
anklagelse ; deras förfarande vore brottslig och stridande mot
krigsartiklarne, enär de gemensamt gjort anhängigt ett
klagomål, i hvilket de ej alla vore rätta målsegare.
Patkul inlemnade den 18 Juli en »duplica», hvari han
sökte att, ehuru temligen lamt, parera replicans stötar. För
undertryckandet af relationens originalskrift sökte han skjuta
skulden på sekreteraren Segebade, enär denne, om skriften
varit brottslig, ej bort utlemna den till Patkul. Angående
deliberanda, de residerande och böneskriften öfverlät han det
mesta af försvaret åt samtliga ridderskapet, vid hvars samfälda
ansvarighet han fasthöll. Räfsten af 1793 vore i juridiskt
hänseende form vidrig; åtskilliga adelsmän, som varit med om
böneskriftens afsändande och gillat den, låtsade nu, »man visste
väl hvarför och hvem till behag», fullkomlig okunnighet derom.
Att kaptenerna ej kunnat bevisa sin anklagelse mot Helmersen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
