- Project Runeberg -  Historiskt bibliotek / Sjunde delen /
442

(1875-1880) With: Carl Silfverstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

442

otto sjögren.

100

I ett bref från en polsk ädling, upptaget i Zaluskis
brefsamling, göres till underrättelsen om Patkuls afrättning blott det
korta tillägget: »Denne är upphofvet till alla de olyckor, som
öfvergått Polen i dessa tider». Saxarne tillskrefvo Patkul mer
än sin konung skulden för sitt genom kriget iråkade elände. I
Ryssland hade Patkul, äfven medan han lefde, aldrig påräknat
några sympatier. Ej underligt derföre, att i hans olycksöde
den stora massan såg Guds rättvisa dom; denna uppfattning
uttalades ock i några af de många i lapidalstil affattade
graf-skrifter, som öfver honom sammansättes. I denna anda
yttrade ock historieskrifvaren Limiers om honom: »Sant är, att,
om man än betjenar sig af förrädare, om man än till en tid
smeker dem, så afskys de städse och lida förr eller senare
sitt förtjenta straff». Till denna uppfattning knöto sig ock
betraktelser öfver lyckans omvexling och mensklig höghets
vansklighet. Det var egentligen blott inom de högre klasserna, som
man här och der uttalade sitt ogillande öfver hans gräsliga
afrättning. Detta hade dock icke sin grund i förnekande af
personens brottslighet eller af lagmätigheten i Karl XII:s
handlingssätt; icke heller ogillade man sjelfva straffarten i och för
sig, eller ens kände någon fasa öfver afrättningens af tillfälliga
anledningar ökade ohygglighet — bland detta föga hjertnupna
slägte fäste man sig föga vid dylikt. Men man fäste sig så
mycket mer vid, att nesan af ett sådant straff, hvilket annars
ej sällan drabbade personer af lägre samhällsställning, denna
gång drogs öfver en förnäm man, som bar excellenstitel och
hos två herskare beklädt höga värdigheter. Att Karl XII så
skipade rätt utan anseende till personen, det var detta, som
mångenstädes förekom den förnäma verlden förfärligt och
afskyvärdt.

Till större deltagande för den olycklige stämdes
allmänheten genom Hagens berättelse om hans dödsberedelse, sista
stunder och afrättning Hagen ser i Patkul visserligen den
med rätta straffade brottslingen, men han egnar sitt varma
deltagande åt hans yttringar af kristlig tro, samt åt hans
jämmerfulla lidande. Berättelsen öfversattes eller bearbetades på flere
språk och bidrog att stämma sinnena till den dödes förmon.

Sjelf hade Patkul under sin lefnad begagnat sitt förledande
framställningssätt för att sätta sin historia hos samtid och
efterverld i det förrnonligaste ljus och dervid så skickligt blandat
sanning och dikt samman, att han länge nog lyckats bedraga allmänna
omdömet. Han hade, heter det, af Hastfer lockats och sedan af
denne störtats. Han hade på lagligt sätt sökt försvara sina lif-

Hagen afgaf en utförligare för svenska läsare afsedd berättelse (den
förvaras i manuskriptsaml. på Kongl. Biblioteket), en annan för den tyska
allmänheten och en tredje för P:s fästmö. Af den tyska berättelsen äro flere
upplagor, med inledning och tillägg, utkomna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:06:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/histbib/7/0450.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free