Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
johann reinhold patkul.
443
ländska ståndsbröders i stoftet trampade rättigheter och sköflade
egendom samt derför af orättfärdiga domare mot rätt och billighet
blifvit lifdömd; inlockad i Sverige genom ett svekfullt
lejde-bref, hade han med full rätt dragit sig undan genom flykten,
mest för att blifva satt i tillfälle att inför verlden rädda sin
ära, hvilken han hölle för dyrbarare än sitt lif. Förföljd af
svenska spioner och försåtställare, hade han som ett jagadt
villebråd flytt från land till land. Han hade ej tändt
krigslågan ; han hade endast sökt en fristad hos konung August, då
hans upprepade ödmjuka nådeansökningar blifvit af Sverige
afslagna, och han hade sedan tjenat August som en redlig undersåte.
Han hade sedan öfvergifvit äfven denne, men det var de saxiska
ministrarnes fel, liksom ock det »tigersprång», hvarmed dessa
beredde hans olycka. Denna väfnad af ren dikt eller vanstäld
sanning framstäldes i tryckta skrifter, bref och statsskrifvelser.
Ännu under sin dödsberedelse framstälde han för Hagen
åtskilliga berättelser, dels uppenbart osanna, dels af högst
misstänkt trovärdighet, men hvilka både för allmänheten och för
häfdatecknare länge gält som »historiska».
Voltaire, mindre grundlig som historieskrifvare än
varm-hjertad som humanitetens härold, såg Patkuls lif i en sådan
uppfattnings ljus och fann i hans afrättning ett dåd af
medeltidsbarbari. Han är också den förste, som anklagar Karl XII
för att genom dödsdomens verkställande hafva brutit mot
folkrätten, enär »titeln af ryskt sändebud hos konung August bort
göra Patkuls person helig». Att just denna titel vitnade om
ett fullt oomtvistadt brott mot folkrätten, begånget både af
tsaren som gifvit, och af August, som godkänt den, synes han,
uppfyld af beundran för den store Peter, icke velat se.
Under den derpå följande revolutionstiden började man i
Patkul se frihetshjelten, frihetsmartyren. Han hade ju mot en
envåldskonung försvarat sina landsmäns rättigheter, han hade
hämnats deras våldförande och han hade slutligen som frihetens
martyr gått till mötes en blodig död, hvilken bar vitne om det
kungliga enväldets barbari. I en fransk roman, tryckt 1790 1)
samt öfversatt på ryska, gjordes först detta åskådningssätt
gällande.
Genom en tillfällighet blef Bernoulli egare af några bland
Patkuls Berichte till ryska kabinettet. Han utgaf dem i tryck
1797 tillika med en samling af andra aktstycken, som hörde
till dennes historia, hvilken han efter tillgängliga källor
berättade, nästan helt och hållet i samma anda som den franska
romanens. Då Bergmann skref sitt arbete, »Patkul vor dem
Richterstuhle der Nachwelt» 1806, delade han i början en lik-
*) Sevieys, Le Martyr de la liberté, lettres originales de Patkul
(öfversatt på ryska af Karamsin).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
