Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7
wulff gpjjp emot lars wivalliüm.
463
Att jag väl mitt namn i Krempe förändrat endast att
jag derigenom skulle få Kongl. Maj:ts pass, men icke för U.
Grips skuld, att kunna fria till hans dotter m. m. i likhet med
hvad förut är infördt. — Vidare innehåller samma skrift. Det
är ett gammalt ordspråk: »Hand er ingen Daare, som noget
till-biuder, men hand, som tager det vid». Jag frågar om en bonde
ens är så enfaldig, då han vill låta sin dotter förlofvas med
någon, att han ger henne bort, innan han granneligen vet, hvem
han henne gifver. Derför bör U. G. icke vinna gehör, att han
nu först kommer och vill sig ursaka, då han ju har gifvit mig
sin dotter och hon derför Gud och mig — men icke honom
mera — tillhör. Ty, om det står i fadrens magt att bland
många friare af sin myndighet utvälja en, som hans dotter
dertill värdig anser, så måtte ock deraf följa, att fadren likaledes
bör så vigtiga saker icke så hastigt och lätt och utan
vederbörlig försigtighet tractera — ej häller till någon friare förr
sätta tro, än han sig först om hans condition och läglighet
förfrågat och inhämtat säker underrättelse om hvem han är,
hvarifrån och af hvilka föräldrar den man kommen är, som han
till måg antaga vill; i synnerhet, då han dertill fulleligen har
tid och tillfälle. Det är ock visst, som ordspråket säger, att,
om än barnen vore tio stycken, så är dock far äldst. Är han
nu äldst, så kan han ock bättre inse och befordra sitt barns
nytta och bästa än barnet själft. Ty ålderdomen kan af
erfarenhet bättre råda och döma än ungdomen, som mer låter sig
beherskas af sina begär, än af förnuftet. Dertill är ock
kärleken en blind domare, som ofta förleder ungdomen. Kärleken
är ock så envis, att han hvarken af ord eller goda råd låter
sig rubbas; utan den, som deraf är betagen, han är liksom döf
och blind, så att han icke sköter om hvad han kommer att
lida eller hur dyrt det månde honom stå — allenast han ernår
det, hvartill hans hug står. En sådan ting är ock
dryckenskapen, som enom allt förstånd och eftertanke, ja, liksom själfva
hans namn och stånd enom betager — som det gick mig den
gången. Jag var drucken och, efter unga karlars sed2), lät
jag i min druckenhet förstå, att jag hade dottern kär. Ja, det
gick ända derhän, att vi begge hvarandra i hemlighet lofvade,
att i äktenskap tillsammans lefva och dö. Detta vårt löfte
förehöllo mig föräldrarne dagen derpå, och, in summa, då jag
således en gång slagit mig på frieri, hafva de mera friat till
*) En Stad i Holstein. Han berättar senare inför samma domstol, att lian
hösten 1629 seglade från Amsterdam till Bremen, der han blef tillfångatagen
af de kejserlige. Han hittade då på den listen att kalla sig Gyllenstierna,
under hvilket namn han äfven pantsatte sitt bagage, för att komma ur
fiendehand, drog sedan »till Krempe» till Kongl. Maj:ts vice-sekreterare Stii Pors,
som skalfade honom passet.
2) U. G.\ »Ded var intet sanden. Fanns inte vin på bordet, ocli danskt
öl är ej så starkt».
Bist. Bibliotek.
1880.
83
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
