Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
464
skoglar bergström.
10
mig än jag till deras dotter hvilket jag i följande punkter
bevisa vill. När jag begynte tänka på min belägenhet och hvad
påföljden månde blifva, samt sökte allahanda förevändningar
att med lämpa komma derifrån, ville de icke släppa mig, med,
listiga ord och tal’1). Jag tager herr Peder i Wisseltofte
(=z presten) till vitne, att tf. G. i löndom skickade efter honom
och uppenbarat sådant för honom, så han derom kan vitna 3).
Herr Peder åberopas vidare som åhöro-vitne till berättelsen
om drömmen, (vid hvilket ord U. G. ingalunda förglömmer att
i margen rita ordet: lögn!) m. m., som förut är mundtligen sagdt.
Vidare förmäler skriften: Efter som detta giftermål ej mera
kan göras ogjordt och enär, då vi äktenskapligen sammanlefvat
och hon derigenom blifvit hafvande4), äktenskapet är ju
fullbordadt; så kan ej något missförstånd eller någon irring (om?)
någon qualitet eller quantitet äktenskapet häfva. Ty säger icke
Christus: »den som skiljer sig från sin äkta maka utan för hor
&c.». Dertill kommer att U. G. ej kan förneka att han mig
ju godvilleligen sin dotter gifvit jämte allt hvad jag med henne
bekommit5).
Alltså är hon mig gifven, och följer deraf: att hon tillhör
mig och min egen är. Är hon nu min egen, hvem kan då
med rätta henne från mig taga? Äro man och qvinna ett kött,
hvem kan då henne från mig skilja, utan Gud allena medels
den timeliga döden?
Här månde min vederpart invända: hon är icke förlofvad
med namnet Wivallius, som är mitt, utan med det namnet
Gyllenstjerna. Derpå svarar jag: att Gyllenstjemas person var
der icke tillstädes, mycket mindre friade han till henne — 6)
utan min person, ja samma min person, som jag då var och
nu är, med hvilken U. Grips dotter genom äktenskap är
blifven till ett kött. Derför frågar jag, om ibland oss kristna en
ny ordning är uppkommen, att namn och stånd skall menas,
men icke människan, när man begär någon till sin äkta maka.
Eller om man mera namnet och ståndet respecterar och anser
än den mänskliga personen, som Gud hafver skapat efter sitt
beläte. DertilL är icke människan af Gud skapad för namnets
skuld; utan namnet är människan, liksom andra djur, gifvet,
att man derigenom må kunna utmärka och åtskilja den ena
från den andra. Äro de två, som hvar annan äktenskap till-
’) U. G.: som förut med tillägg: Gud straffe lögnereii!
2) U. G.\ »Det är intet sanden».
3) U. G.: d:o d:o. »Herr Peder är veld (= jäfvig) i sagen
och sträf werd, for hand med sin urette sedel til den svenske prest hialp til
at U. G:s daatter hanem uwitterligt blef wiet med bedrageren L. W., som sig
for Erick Gyldenstern utgaf».
4>) U. G.: »Det är intet sanden».
5) U. G.: »Ulf Grijp beneehtér ded».
6) U. G-.: »Saa sanden! straffe Gud bedrageren».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
