Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
wulff grijp emot lars wt1yallium.
475
i lians hufvud; som äre visdom och. förstånd, (visande på sitt
hufvud) m. m. Fru Karene begärde att Gertrud måtte höras
öfver hennes vitnesmål.
Vidare berättade frun, att, då hon lemnade det nyss nämda
brefvet, sade fru Grip till henne, att hon skulle slå jungfru
Gertrud på munnen, för det hon så hastigt låtit sig viga med
honom. Att Gertrud, då hon fick höra detta, svarade: jag måste
skratta åt er; tror ni, jag skulle göra sådant, min moder ovetandes?
Prestdotterns vitnesmål instämde med modrens. Derpå fick
degnen Söffren Mickelsen vitna. Han bekräftade prestens
vitnesmål i vissa fall; det öfriga hade han deremot ej hört.
Ulf Grip sade nu inför Rätten, att han icke förnekar
uppgiften om förbönen i kyrkan.
Wivallius berättade: att Gertrud varit den, som gifvit råd
till att begära sedeln af presten. (U. G. nekar naturligtvis!)
Angående saeramentet, säger han, att presten ej visste, att de
annammat saeramentet på att fullborda äktenskapet; (U. G.
förnekar) utan blott att de annammat till &c. (Man märker,
hur Wivallius skrufvar på sina förra uppgifter, när vitnesmålen
ej passa!) Åklagaren yttrade om dessa vitnesmål:
Att de voro olagliga, emedan de voro skriftligen afgifna;
men att de dock ej rörde hufvudsaken. (Häri måste man gifva
honom rätt, ty vitnesmålen intygade ej annat, än att U. G.
sjelf bortgifvit sin dotter, och själf anordnat om förbön vid
deras afresa, hvilka båda omständigheter, såsom af U. G.
med-gifna, ej tarfvade annat bevis; men hufvudsaken var: att W.
genom bedrägeriet med namnet afnarrat U. G. både bans
dotter och hans gods och af samma list förmått dottren att låta sig
med honom, fadren ovetande, sammanviga). — Vidare sade han:
att det syntes, att de voro afsedda att blott befria W. ; liksom
dennes svar, att befria presten. (Af originalhandlingar synes
ock att herr Peder haft åtskilligt smussel för sig, bland annat
tubbat degnen — men detta är nu af ingen vigt att ådagalägga).
Vidare tvistades om en mängd lästa kistor innehållande
åtskilligt gods, U. G. tillhörigt, och hvartill han behöll
nycklarne, som han, jämte andra kistor med saker tillhörande
dottern, skickat efter L. W. till Göteborg, och som W. skriftligen
förbundit sig att U. G. tillhandahålla. Förhållandet med detta
gods var följande: W. föregaf att han visste, det ofred vore å
bane mellan Sverige och Danmark, och att U. G. derföre borde
i tid sätta sina dyrbarheter i säkerhet, hvilket W. åtog sig att
besörja medels godsets deponerande hos säker man; men
företog sig i stället att uppbryta kistorna och tillegna sig
innehållet, hvarföre å honom nu yrkades tjufsansvar: lifsstraff.
Hela tiden tecknar W. å bref, reverser och qvittenser oblygt
falskeligen Gyldenstiernas namn l). Hans försvar bestod i på-
*) Originalen äro i behåll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
