Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
wulff grijp emot lars wt1yallium.
483
så i Danmark förbrutit, att han derför skulle låta sin ära och.
sitt lif. Man behagade blott imaginera att han varit en
friherre och derpå granneligen betrakta hvad han hade gjort.
Hade han mördat, stulit, röfvat eller annan sådan ogerning
begått, som efter Guds ord döden värd är? Hade han passet
sjelf skrifvit, eller raderat eller annorledes förfalskat? Hade
han begagnat passet mot den ordning och mening, som
iakttagas bör vid bruk af konungens pass? Han hoppades svaret
skulle bli, Nej ! Hade han således varit en friherre, så hade
ingen haft något öfver hans person att klaga. Man har
således intet annat mot hans person att klaga, än att han låtit
sig högre respectera, än hans stånd berättigade — »på den enda
punkten hänger min sak», sade han. Man skulle derför kunna
säga och argumentera: hade du nu varit en friherre, så hade
ingen haft något att mot dig säga; men efter du det icke var
eller är, derför skall du lida till ära och lif. Får nu en kristen
så argumentera och per consequentiam så döma? Derpå följa
argumenter med Skriftexempel om äfven de ringaste
mennisko-lifs värde — om att man ej alltid skall tro en anklagare för
hans ansedda ställnings skull, och för att omständigheterna
tyckas bestyrka hans ord, och förfölja den anklagade för att
han har inga vitnen, utan är ensam. Gud nåde då den arme
och fattige, som en främling är, och hafver intet försvar!
Derpå ingaf åter igen åklagaren det bekanta
supplikations-projectet och yrkade att dömen måtte blifva vidmagthållen.
Derefter inlemnades en skrift af U. G., hvari han nekar
till alla mot honom och hans familj riktade anklagelser; och
säger att hans dotter var dragen till Sverige 8 dagar förr, än
stämningen ankom; och yrkar, enl. kon. Christian III:s recess
18 art., att åt W., såsom odådisk menniska, ej i något må
gifvas vitsord, samt att dom öfver hans familj ej må fällas efter
W:ii osannfärdiga beskyllningar, eller i domen blifva infördt
hvad denne af hat dem pådiktat. Dertill skrifver han, att han
var sjuk och sängliggande.
Dömen, som nu föll, innehöll intet annat än, att
Underrättens dom gillades i den punkten, att de dömt honom att
mista äran. »Men hvad hans Lif och Blod beträffar, så veta
vi icke, om denna sak sig så högt bestiger, att Wivallius det
förverkat, enär vi finna intet derom i lagen, utan först (anse
oss skyldiga?) hos hans K. Maj:t om Dess nådigste betänkande
att sollicitera».
Genom denna dom fick W. tills vidare behålla lifvet; men
äran var sin kos. Att U. Gr. ej var nöjd med sådan dom kan
tagas för gifvet; men personligen öfverklagade han den icke.
Y ar sjukdom orsak härtill? Troligen var dertill en annan
orsak, nämligen att hans vän Jörgen Urne i sina mäktigare
händer åtog sig hans sak. Denne konglige befallningsman öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
