- Project Runeberg -  Historiskt bibliotek / Sjunde delen /
484

(1875-1880) With: Carl Silfverstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

484

skoglar bergström.

10

Christianstads län anmälde sig hos konungen vilja tilltala
landsdomaren E. Krabbe för hans båda domar, varande den första
deri felaktig, att domaren icke det aldraringaste brytt sig om
Wivallii falska bref, hvarigenom han bedragit sig till U. Grips
dotter; och den andra deruti, att han lika litet brytt sig om
den der egenhändiga Supplikationen, hvari W. skryter öfver
sina bedrägerier, utan dömt till uppskof m. m. Till följd häraf
lät konungen den 12 Maj 1631 utfärda citation: l:o å Krabbe
att möta inför konungen och riksrådet till l:sta allmänna
herredagen d. 6 Juni, 2:o å "Wivallius, »då att lida och undergå
hvad lag och rätt är».

Denna stämning bådade intet godt för "Wivallius. Det var
också tid. för honom att göra bruk af en sina omskrutna
»Qualiteter»: den att med list taga sig fri ur fångenskap ; — och den
svek honom icke. Han rymde in åt Sverige. I ett »Klagotalb,
som han året derpå författade, beskrifver han sin flykt sålunda:

»Jag säger uppenbarliga att detta var en divina liberatio;
ty jag låg så hårdt fången, och hade skildtvakt för mig, och
ingen fick gå till mig uppenbarligen utom de, som handlade
med skildtvakter att han skulle gå till väggen och ropa åt
mig. Jag hade så länge och eländig der legat, och dock kunde
jag gå, och Gud sparde min helsa i sådan illaluktande stank.
Gud bevekte en af soldaterna, som skulle vara mig trogen och
lät göra nycklar åt mig, efter som jag för honom afritade, och
sedan släppte han mig ut om natten. Gud halp mig ut genom
skildtvakten på vallen och torrskodd öfver grafvarna; och strax
jag kom ut för stadsbryggan, stodo der två hästar i timer(?)
bundna tillsammans, lika som de aldrahögste hade sagt: se
här hafver du 2 hästar: en för dig och en för din stallbroder».
Sedan berättar han, hur de skickade 50 soldater och lyste i
kyrkor, ja, gjorde skall efter honom — hur han led hunger
och törst — och hade »narrow escapes», just à la röfvarroman
— (möjligen är det blott en sådan!) Herr Urne skrifver i
förtroligt bref till U. G. af d. 30 Juli samma år, att han höll
flere personer misstänkta för medhjälp: köpmän, soldater och
kanske ock »din prest».

Länge fick ej W. njuta af friheten. U. G. hade vänner
och slägtingar i Sverige som i Danmark. Anders Grip och
den rätte Gyllenstierna läto slå efter honom (R.Råds prot. 13/7
1631). Enligt samma bref, hade han lemnat Urne
underrättelse om att Grips svåger hade fått fatt på W., så ock på den
soldaten, som hjälpte honom ur fängelset och flydde med
honom. (Man vet till och med dennes namn af hans pass, som
lånades åt "W. Det var Lauritz Thuesenn Opmand. [Riks-Ark.]
Till den grad äro hithörande act-stycken tillvaratagne!) Urne
ber sin »Käre Broder», att använda sina relationer för att få
dessa båda flyktingar öfverlemnade åt Urne, hvaremot han, till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:06:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/histbib/7/0492.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free