Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
wulff grijp emot lars wt1yallium.
489
med Gertrud på Hessleholm i sällskap med sin reskamrat,1
välb. herr Nils Kagg, som kom från Holland, och som han
sedan gaf sitt pass. Till slut ger han ett prof på sin
vältalighet. »Hvad jag i ungdomen rasat hafver, det beder jag om
förlåtelse, och vill mig här efter så förhålla, att det med Guds
hjälp skall allt förglömdt varda. En fogel, som blifver
efter-skjuten en gång, han kommer icke gerna mer på det rum att
sitta. . . . Förskjuter mig icke derföre nådige herrar för det
som här skedt är. Man måste dock hafva en tid att u trasa,
man kan ock icke få grå hår och visdom uti vaggan. En stut
han hveckar (? vickar) men en oxe drager stadigt, ei^. fåle han
skenar men en häst han dansar; ett ungt trä .böjes lätteligen
hit och dit af hvart ett väder men ett gammalt har stadighet.
Föraktom icke allt vatten som rinner och blir besudladt, ty
det kan sköljas igen genom andra vatten, och omsider upptagas
och beredas mångom till nytta, törstigom till svalko, och sjukom
till helso. Jag är (Gud ske lof) icke alldeles ett sådant
odugligt och förkasteligt träd och elakt ämne; man kan ju få och
hafva någon nytta af mig i Sveriges rike. Ty ofta inympas
uti vildo rote små qvistar och grenar och gifva god frukt,
hvilket synes mot naturen. Men man dem plåstrar såsom en
sjukan, och man förbidar deras frukt med tålamod».
I denna skrift begagnar sålunda AV. sin ungdom till
försvarsmedel. I den följande tillgriper han som sådant sin
skaldekonst. Skriften är hållen i form af en dialog mellan U. G.
och W. Han låter den förra säga: Då du hörde och märkte
att jag och mitt hus hade dig kär, då skulle du ha sagt, att
du hette Wivallius; och ger till
Svar
För then glömskan och thet defect
Ber jag Wulff Grip och ali hans slächt
Tag’ Gud Amor alleen suspect,
med hvilket poetiska svar U. G. bort nöja sig, hälst om han
känt till den magt, som af sagde Gud utöfvas, såsom W. var
beredd att för deras herrligheter, som den Kongl. Hof-Rätten
ornera och bekläda, styrka genom ett skaldestycke, sedan han
likväl försigtigtvis förut genom en latinsk citat något
uppluckrat deras lagfarna sinnens styfva jordmån för emottagande af
vittert säde l).
Yi begagna bär tillfället att upplysa om en oriktighet i afseende på
"W:ii författarskap, som förekommer hos Hanselli s. 206. Han säger: »W.
uppgifves oek såsom författare till »Een andeligh vijsa» öfver stud. vid
Upsala Ak. Johannes Sidenius, som dog af os 1625 eller 1629, men emedan "W.
då vistades i Danmark, kunde han väl icke &c.». Häremot anmärkes, att
den ihjelosade studenten ej dog så der alternativt, utan precist den 4 Januari
kl. 1 år 1865, och att verserna voro begrafningsverser (till tröst åt
anförvandter), såsom upplyses af en liten bok i Kongl. Bibi. »2 Andelighe "Wiisor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
