- Project Runeberg -  Historiskt bibliotek / Sjunde delen /
516

(1875-1880) With: Carl Silfverstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

516

f. j. bæhliendtz.

60

trade till hofvet. Äfven Taube troddes hafva varit behjelplig
härvid *).

Under loppet af Februari lyckades Christin förskaffa sig
ett par enskilda samtal med hertigen, hvarvid han påpekade
de faror, som hotade från Ryssland samt uttalade sin
beredvillighet att verka för deras afvändande om blott hertigen ville
uppgifva något medel till försoning. Kejsarinnan, som ej vore
okunnig om det behof, hvari Sverige befunne sig, förklarade
han, skulle ej betrakta 10 à 12 millioner som något offer, så
framt det blott kunde befordra Sveriges lycka, hvilken låge
henne så varmt om hjertat. Hertigen synes icke hafva varit
så obenägen att lyssna till Christin, hvaremot Reuterholm,
som fortfarande brann af bittert hat mot den ryska kejsarinnan,
i det längsta icke ville veta utaf honom. Slutligen beviljade
dock äfven han honom ett samtal, hvarvid ganska skarpa ord
föllo från Reuterholms sida. Bland annat yttrade han, att den
stora Katarina mer än en gång visat sig bra liten mot Sverige
samt att den grekiska religionen aldrig skulle införas i
Sverige 2). Kort derefter fick Christin tillsägelse att lemna
Sverige. Han hade under sin vistelse i Stockholm äfven sökt
inverka på konungen genom en dennes lärare, Chevalier de
Surinam. Konungen hade dervid visserligen förklarat sig vara
långt ifrån att dela den ovilja, som man tycktes visa mot ryska
kejsarinnan; men då Surmain började inlåta sig på hvad som
vore att göra för att förekomma en brytning med Ryssland,
hejdade konungen honom tvärt. »Detta angår mig icke»,
förklarade han, »och jag kan icke lyssna till det, som icke rör
mig. Det är hertigen, som styr, och till honom måste man
vända sig i allt, som rör affärerna. Jag skall foga mig efter
hans åsigter och mått och steg, ty änskönt kejsarinnan är min
slägting och vill mig väl, som man försäkrar mig, så är dock
hertigen mig närmare och jag står i stor förbindelse till honom3).

Så snart underrättelsen om samtalen med Christin,
naturligtvis vederbörligen utstofferad af denne senare, i medlet af
Mars anlände till Petersburg, blef här väldig oro i lägret.
Katarina, hvilkens egenkärlek blifvit i hög grad sårad, gaf genast
order att utrusta flottan för krig samt göra gardena och andra
regementen marschfärdiga4). I synnerhet vände sig hennes
vrede mot Reuterholm, »denne bof», som hon för omvexlings

Adlerbeth, II, s. 296,

2) Schinkel-Bergman. III. s. 171 ff. lemnar utförlig redogörelse för
samtalen, hvilken med några obetydliga afvikelser stämmer med Sparres dep. af
den 14 Mars 1796. En del skärpande uttryck äro dock tillägg, som saknas
hos Sparre.

3) Budbergs ofvan anförda bref af den 1 April 1796.

4) Stedingks dep. från Mars 1796.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:06:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/histbib/7/0524.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free