Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
518
f. j. bæhliendtz.
60
sedan det en tid sett ut som om förhållandet skulle blifvit
något bättre. Man trodde att Bernstorff sökte insinuera sig
hos den ryska regeringen och vid krigets utbrott skulle falla
Sverige i ryggen. »Det liknar den danska politiken, skref Sparre
till Ehrenheim, att kabinettet i Kjöbenhavn gerna önskar
underblåsa Rysslands stridigheter med oss. i stället för att med
glädje se dem utjemnade, under det att det samtidigt söker
ins öi v a våra misstankar med hänsyn till Ryssland». Samtidigt
vände han sig dock till den danska regeringen med förfrågan,
om Sverige kunde få hjelp derifrån, i fall ovädret från Ryssland
bröte löst*). Innan något svar ännu anländt, hade man
emellertid i Stockholm beslutit sig för en systemförändring.
Redan i slutet af Mars hade Reuterholm börjat fundera
på nödvändigheten att gifva efter för Ryssland2), hur svårt
det än kunde blifva för honom att taga första steget gent emot
en person, som han så många gånger påstått sig förakta. Det
definitiva beslutet fattades dock först i början af April, sedan
man kommit under fund med, att det icke var att hoppas på
någon hjelp från Frankrike, icke ens i penningar 3). Återstod
nu att vinna försoningen med Ryssland på så billiga vilkor
som möjligt. Man vände sig för detta ändamål till den förut
negligerade general Budberg. De första försöken att närma
sig denne ledde icke till något resultat. Spanske
legationskavaljeren Moreno, som for till honom och sade sig vara skickad
af konungen för att underrätta sig om Rysslands afsigter, fick
till svar, att det förekomme honom oväntadt att hedras med
en sådan beskickning, då konungen nyss ej velat se honom4).
Han hade emellertid inga instruktioner; på grund af det
förtroende han åtnjöte hos kejsarinnan kunde han dock i allmänna
termer tillkännagifva, att hon hyste uppriktig vänskap för
konungens person, men vore missnöjd med hertigen och hans
ministère. Lika litet resultat hade ett par andra
beskickningar 5). Budberg ansåg att ändamålet med dem endast var att
rättfärdiga Reuterholms beteende och ingalunda att lemna
upplysning om hertigens afsigter 6). Slutligen måste han
emellertid hafva kommit under fund med, att man menade
uppriktigt med sina försök till närmande, och mottog såsom
underhandlare öfverståthållaren i Stockholm, baron Essén.
Reuterholm hade helst önskat att sjelf få taga saken om hand och
Holm, I, s. 181 f.
2) Schinkel-Bergman, III, s. 180 f.
3) Ännu den 6 April låter Sparres depesch till Stedingk ytterst krigisk;
den 12 är deremot tonen en helt annan.
4) Då Budberg skulle presenteras vid hofvet, hade konungen förklarat
sig sjuk.
5) Adlerbeth. II, s. 298. Sparre till Stedingk den 12 April 1796.
ö) Budberg till Katarina II den 5 (16) April 1796 (R. H. S. A. IX,
s. 226).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
